Skrotans och min resa hem från Örebro sent igår kväll blev en lite läskig upplevelse. Att få se djur hade vi väntat oss, det är lite av en viltsafari att ta sig genom skogarna kring Tjällmo, men allt är man inte beredd på.
Först såg jag det bara som ett starkt sken en bit bort. Sedan upptäckte jag att det var eld, det brann i gräset eller i ett litet hus. Nej, det var en bil. Herregud, det sitter väl inte människor kvar i bilen? Tusen tankar for igenom mitt huvud under några sekunder. Just innan vi fick stopp på vår bil såg jag någon vifta och vinka till höger om oss. Jag drog ned rutan och en kille i tjugoårsåldern sprang ifatt och ropade.

- Vår bil brinner! Hjälp är på väg men ni måste backa! Vänd om, den kan flyga i luften när som helst.
Jag behövde inte vänta på att få den uppmaningen repeterad. En brinnande bil exploderar kanske inte som i Hollywoodfilmer men jag har en gång sett en motorcykel flyga i luften i samband med en brand och bensin är ganska så ruggigt. Jag satte på varningsblinkersen och gick ur bilen för att snacka med grabbarna.

Bilen, en Opel Astra som tydligen var ena killens pappas, var helt övertänd och föraren fick jag inte mycket kontakt med. Stackarn bara stod där och såg in eländet. Hans kompis förklarade att de känt röklukt inne i kupén och de hade bara hunnit stanna bilen innan den fattat eld och de varit tvungna att springa därifrån. Efter ett par minuter stannade ytterligare några bilar bakom oss och när två brandbilar dök upp var vi kanske fem, sex bilar totalt.

Första bilen körde bara förbi för att sätta upp en olycksskylt från andra hållet där det ännu inte bildats någon kö. Den andra bilen stannade precis bredvid det brinnande vraket.
- Vad gör de! utbrast en av killarna. Varför släcker de inte?
Nej, brandmännen tog det ganska lugnt och metodiskt, såg det ut som åtminstone. Snart öste de på släckskum (i brist på andra ord) och en imponerande rökpelare steg upp mot den av eld upplysta himlen. Det tog en liten stund innan elden gav med sig och en av brandmännen kom gående mot oss.

- Är det er bil? frågade han grabbarna som nickade.
- Hur är det med er? undrade han sedan. Fryser du? sa han till föraren som bara stod i t-shirt. Det var nio grader ute. Killen skakade på huvudet.
- Och ni? frågade han mig.
- Vi råkade komma förbi och fick se en brinnande bil så vi stannade, svarade jag.
- Bra att ni stannade.
Han kollade läget med några av de andra som stod bakom oss också. Han sa till killarna som åkt i bilen att de inte fick ge sig iväg för att polisen var på väg och att de behövde prata med dem.
Jag frågade när han trodde att vi kunde köra förbi och han bad oss vänta tills de gav klartecken.

Kort därefter blev vi framvinkade och med doften av bränt gummi i näsborrarna kunde vi ta oss förbi.
- Lycka till, sa jag till killarna innan vi körde.
- Ja, schysst att ni stannade, sa den mer talföre av dem.
Hmm... det känns som en självklarhet att stanna när en olycka har inträffat, samtidigt måste jag erkänna att jag aldrig ens vågat tänka tanken att köra förbi en fullt brinnande bil i mötande körbana.

Det är lite sexigt med brandmän i alla fall. De vet säkert vad det gör, de vet hur bränder i bilar beter sig och självklart jobbar de med säkerhetmarginaler, men det kan fan inte vara 100% riskfritt att stå tre meter från brinnande bensinbomb och spruta vatten (eller vad det nu är), det kan bara inte vara det. Tuffa killar.

Var kan man köpa en sån där kalender?