Först av allt: Zäta, jag tänker inte förstöra filmen för dig här.

Jag var grymt laddad när vi 21:30 tog plats i salong 10 på Filmstaden i Örebro. Lite
törstig var jag, för jag hade inte druckit något sedan på eftermiddagen någon gång.
Det där var ett val av strategiska orsaker. Filmen 2012 annonserades som 2 timmar
och 40 minuter lång och jag avskyr att gå ifrån några minuter mitt i en film.

Roland Emmerich ligger bakom bland annat Godzilla, Independence Day och Day
After Tomorrow (samt lite förvånande kalkonrullen 10.000 BC), och visst känner man
igen en Emmerich-film ganska direkt när 2012 börjar rulla. Vi har forskarna som som
upptäcker att en katastrof är på väg och måste övertyga sina överordnade att ta uppgifterna
de kommer med på allvar. Vi har huvudpersoner med trassliga relationer till nära och kära
som ställs på sin spets när tillvaron hotas. Första kvarten var jag nästan besviken över
likheterna med Day After Tomorrow. Men det gick över, en katastroffilm är ändå
en katastroffilm, och en sådan måste få ha alla de där ingredienserna gissar jag.

I rollerna ser vi bland andra John Cusack (hjälten), Amanda Peet (hans exfru), Danny Glover
(en president måste alltid vara med i en katastroffilm från Hollywood), Chiwetel Ejiofor
(nej, jag kan heller inte uttala hans namn) och en alldeles lysande Woody Harrelson som
tokig radiopratare.

Den här gången hotas jorden av neutrinbombardemang till följd av ökad aktivitet hos
Solen. Tillsammans med andra omständigheter hettas på några år jordens inre upp
så pass att själva jordskorpan blir instabil (om jag missuppfattat den vetenskapliga
biten något här så ber jag om ursäkt).


När helvetet brakar lös, för det har ni ju redan förstått att det kommer att göra, lär
ni inte bli besvikna på specialeffekterna. 2012 slår precis allt jag någonsin sett i
fråga om specialeffekter, och det med hästlängder. Jag kan tycka att några av
huvudpersonerna klarar livhanken med millimetermarginal lite för många gånger för
att det ska kännas rimligt. Samtidigt.... skulle alla dö direkt blev ju filmen mycket kortare.

Timmarna rann iväg och min av Ljusblå sönderklämda hand sa mig att hon tyckte filmen
var lika spännande som jag.

Om jag kommer se om 2012 när den kommer på DVD? Skojar ni? Det kommer jag göra.
Det här är en ny favoritrulle, jag kommer till och med att köpa den när den väl hittat till
reastället.

Gillar ni den här typen av filmer så se den, det är inte mycket att orda om.

Vaddå? Om det är en film med lyckligt slut där hjälten överlever eller om det går åt pipan
som i Armageddon? Tyvärr, det kan jag inte avslöja.

Jag ger faktiskt filmen betyget 5 av 5 möjliga och det trots igenkänningsfaktorn.
Jag gillar katastroffilmer och eftersom 2012 är den bästa jag sett kan jag göra inte annat.


Uppdatering:
Hahaha, nu har jag läst att förståsigpåarna på alla stora tidningar skrivit ned filmen ganska ordentligt.
Tur man inte jobbar på tidning då.