Canon EOS 5D Mark II

Eftersom några av arbetskamraterna tyckte illa om att jag gick till jobbet och snorade jobbade jag hemifrån igår. Det är ganska skönt att kunna göra det emellanåt.

Strax innan fyra på eftermiddagen rasslade det av nycklar i dörren igen. Vis av tidigare erfarenheter hade jag kläder på mig, himla tur det. Det var Moppekillen och Emily, som visade sig heta (eller vilja bli kallad) Emmy. Hade jag varit sexton år hade jag velat att hon skulle vara min flickvän hellre än bara kompis, så mycket kan jag säga. Nåja, jag avvaktar med att ställa några frågor kring det där. Knäckande söt tjej hur som helst.

Ännu roligare var att hon kastade sig över min kamera och jagade sonen runt i lägenheten med den. Vad kul att hon är fotointresserad, tänkte jag och frågade om hon hade egen kamera. Det hade hon. En Canon EOS 5D Mark II. Jag höll på att tuppa av när jag hörde det. Här kommer det hem en sextonårig liten brud som äger en kamera för över 25.000, kanske 35.000 om hon har några objektiv också.
- Hur sjutton har du fått råd med en sån kamera?
- Jag har sparat och snålat, och så är jag lite bortskämd också.
Bra svar. Jag svalde chocken, men avundsjukan sitter fortfarande i.

Medan jag packade inför en tur till Örebro gick de båda och handlade nudlar. Jag plockade fram två bitar kycklingfilé ur frysen som de kunde ha till och när jag drog härifrån osade det gott i hela lägenheten. Exakt hur kvällen sedan avlöpte vet jag inte. Ytterligare några kompisar var här en stund innan de gick ut och han ringde mig vid midnatt och berättade att de skulle gå hem och sova.

Nu är jag hemma igen och inget är trasigt. Har de haft fest så har de skött det snyggt. Dammsugit har de gjort, torkat av och snyggat till. Jag har inget att klaga på så när som på en ospolad toalett. Nästa gång jag springer på grannarna i trapphuset ska jag fråga om de märkte något av dem.

Det är lite pirrigt att lämna sitt hem till tonåringar, det kan inte hjälpas. Jag tycker att jag ger min grabb ett hyfsat stort förtroende när jag gör det. Någon gång har Ljusblå sagt att jag litar lite för mycket på honom och så är det kanske, men jag tänker att så länge han inte missbrukar det där förtroendet så tänker jag fortsätta göra det.

Kommentarer
Postat av: Lisabell

Vilken fin inställning du har till din grabb!

Det var någon klok pappa i något tv-program som sade: "Pappor är inte mammor."

Och det har han ju helt rätt i.



Trevlig helg!



2009-09-12 @ 17:04:04
Postat av: Zäta

Jag gissar att om man inte ger barnen något förtroende har de heller inget att leva upp till. Det är då det skiter sig.

2009-09-13 @ 09:30:52
URL: http://blogg.zettervall.se
Postat av: Lennart

Jag skulle gärna vilja bli bortskämd, den där kameran låter trevlig att ha

2009-09-13 @ 12:24:42
Postat av: eremo

du resonerar helt rätt. klart som fan att man ska lita på sina barn om det inte finns någon anledning att inte göra det.

2009-09-13 @ 18:19:23
URL: http://eremo.blogg.se/
Postat av: Doc

Eremo: Jo, men jag tror att gränsen mellan att lita på sin tonåring och att vara blåögd är hårfin.

2009-09-13 @ 22:04:13
Postat av: pangis

Det är väl så man får göra..töja på gummibandet och se om de hanterar förtroendet. Det verkar dom ha gjort fint teensen!

2009-09-13 @ 22:34:09
URL: http://www.pangbruden.blogspot.com
Postat av: pangis

Det är väl så man får göra..töja på gummibandet och se om de hanterar förtroendet. Det verkar dom ha gjort fint teensen!

2009-09-13 @ 22:34:30
URL: http://www.pangbruden.blogspot.com
Postat av: eremo

det tror inte jag. har ju inga barn men inte SÅ länge sen jag var tonåring. men det är klart, jag har ju alltid varit väldigt klok förstås.

2009-09-14 @ 17:34:35
URL: http://eremo.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0