Ljusblå jobbar kväll.
Det betyder att jag är ansvarig för odjurets välbefinnande.
Klockan 17:00 hade odjuret fått mat en gång den här dagen. Under samma tidsperiod
hade han bajsat fem gånger fördelat på tre promenader.
Hur det går ihop begriper jag inte.
I början av den tredje promenaden hetsåt odjuret gräs tills han spydde.
Vad det skulle tjäna till förstår jag inte heller.
17:30 fick odjuret en ny skål med hundmat. Det betyder att jag vet vad jag gör resten
av kvällen.

Ibland tycker jag att det är tråkigt att laga mat till mig själv. Jag är en bekräftelsejunkie
och måste få beröm för min matlagning. Det får jag aldrig av mig själv. Jag köpte en
färdiggrillad kyckling och den minsta förpackningen potatissallad jag kunde hitta.
Odjuret, vars liv helt är styrt efter hans näsa, tyckte att den grillade kycklingen luktade
gott. Trots att han just fått mat såg han så sugen ut att jag kände mig tvingad att ge
honom en smakbit i skålen.

När jag själv skulle äta satte sig odjuret bredvid på golvet. Han såg upp på mig och
vad värre var, han andades åt mitt håll. Odjuret har en andedräkt som inte precis
främjar aptiten. Jag lurade ut honom i hallen och stängde dörren till köket.
Sedan åt jag, elak men fortfarande hungrig.

När jag blev mätt fanns det kyckling kvar. Jag delade den i lagom stora bitar och lade
i odjurets skål. Så snart jag öppnade köksdörrenigen  tog kycklingen slut. Nu ligger odjuret
i sin korg och tittar på mig medan jag bloggar. Han kan inte riktigt slappna av, kanske
hoppas han att det finns kyckling kvar.

Så kan en Valborg med odjuret gå till.