Zombiehussen
Utanför mitt jobb på gräsmattan kan man varje eftermiddag se en man med sin hund.
Nej, det är inte för att rasta hunden han är där, han tränar den. Exakt vad han tränar
hunden för vet jag inte, jag gissar att han tävlar med den. I vilket fall som helst är
han oerhört energisk.
Jag har ofta tänkt att om jag någonsin kommer skaffa en egen hund, så ska jag ha en
väluppfostrad och fin, någon som kan gå bredvid mig utan koppel och som inte jagar
och skäller på andra hundar (detta är ingen pik mot Charles). Jag har länge beundrat
den här mannen för hans intresse och ibland kan jag stå med en kopp kaffe i handen
och bara se på hur de jobbar där ute.
Han avgränsar områden på gräset där hunden får ska sitta medan han själv går iväg.
Ibland sätter han sig i bilen och pratar i telefon en stund, kanske tar han en kopp kaffe
i medhavd termos också, jag vet inte. Hunden sitter kvar i sin lilla fyrkant på gräset tills
mannen går ut och ger ett annat kommando. Andra gånger pekar mannen bara mot någon
av fyrkanterna trettio meter bort. Hunden går dit och väntar. Det är häftigt att se.
Som ni förstår är det inte mycket till gräsplätt att träna hundar på för tillfället. Att
det är meterdjupt med snö (kanske något överdrivet) verkar inte bekomma mannen
och det är här jag börjar undra hur det egentligen står till. Han har med sig en skyffel
och i snön skottar han fram labyrintliknande gångar som bör ha en sammanlagd längd
på flera hundra meter. Vädergudarna har säkert roligt åt killen, för varje eftermiddag
har det kommit ny snö vilket innebär att han får gräva fram labyrinterna på nytt.
Hallå! Det där är inte friskt. Skaffa ett liv för helvete!
En gång, det var nog i höstas, försökte jag kommunicera med honom när jag var på
väg till bilen.
- Hej, vilken fin hund du har!
Jag fick bara en tom blick tillbaka.
Scary.
Sedan dess har jag tänkt på honom som Zombiehussen.
-------------------------------------------------------------------------------------
Uppdatering 17:00: Han är ute och skottar upp gångarna nu.
Hela kontoret står och tittar. Jag tror att han är jättduktig,
typ världsmästare eller så. I någon dressyrgren alltså, inte snöskottning.
-------------------------------------------------------------------------------------
Haha, Zombiehussen känner jag;.) hade förhoppningar om att han sklulle klara av att få mina två luddbollar att bete sig någorlunda normalt . Jag hade nämligen hört att han skulle vara väldigt bra.. men mina två.. där fick han något att bita i, fast sådan matte sådan hund eller vad man nu brukar säga:-) Kram till dig från mig.
Eva v W: Haha, vad kul att du har hittat hit. Hoppas jag inte var för elak mot Zombiehussen.
Pappa och jag tränade våra hundar så de lydde varje tecken och kommandon galant på sekunden. Mamma lärde den sista hunden de hade, dobermannen, två roliga kommandon. Det ena var "slicka nosen", då drog han tungan ett varv runt hela nosen. Det andra var "le", då drog han isär läpparna och visade hela garnityret.
Om jag var hans hund skulle jag gräva en hemlig gång själv i snön och smita därifrån
hade han gett mig en sån blick hade jag förmodligen gått in i den lilla fyrkanten och väntat på nästa kommando.
Imponerande husse.
Eh? Tränar huden? Hur kul har hunden det? Träning innebär väl typ fysisk eller mental aktivitet? Att hunden får uppmärksamhet och sporras på något sätt.
Jag hade också en dröm om väluppfostrade hundar. Sedan skaffade vi samojeder i familjen...
Undrar om han skulle kunna göra samma sak med barn...?
Ligger säkert en hund begraven.
Jag vet, men jag var tvungen...
