Noviform. Del 2.

Två kvällar i rad öppnade jag den lilla tuben och petade in lite av det vargula klägget
på insidan av de nedre ögonlocken. (Kallas de ögonlock förresten?)
Färgen gör inte att man ser jättefräsch ut precis, men ju mer jag tänker på det, desto
mindre kan jag komma på en mer passande färg. Svart? Läskigt! Rött? Dramatiskt
så det räcker och blir över. Skräckfilms-Johan hade velat ha en röd salva. Då hade
jag kunnat leka Zombiehusse på egen hand med Challe i helgen.

Efter insmörjningen ser man inget. Allt blir suddigt och det enda vettiga man kan göra
är att gå och lägga sig. Tyvärr ser man inte mycket när man vaknar heller. Inte när man
gör frukost och inte när man kör bil till jobbet. Texten på skärmen är suddig ungefär
ända fram till lunch. Om jag behandlat även på morgonen som det rekommenderades
hade jag väl varit blind dygnet runt.

Det postiva är att det faktiskt hjälpte. Mina ögon känns friska igen och de 93 kronorna
pyttetuben kostade svider inte lika mycket.

Det är lite typiskt mig. Jag går gärna omkring och gnäller över små krämpor, men
jag tar sällan tag i saken och söker hjälp. Hur många veckor gick jag med brutet
lillfinger för några år sedan innan jag tills sist fick det gipsat? Två eller tre tror jag.

Tänk om jag är allergisk mot hundar! Hoppas det! (moahahahaha).

Kommentarer
Postat av: Kang

Ja, jag kommer ihåg när jag fick ansiktsförlamning (av en fästing) och var tvungen att ha klet i ögat för att det inte skulle torka ut. Det ÄR faktiskt sjukt irriterande på riktigt. Hu för grå starr, säger jag!

2010-02-04 @ 22:24:31
URL: http://helamig.wordpress.com
Postat av: Anonym

Känner igen det där. Jag gick en månad med mitt brutna finger oxå....

2010-02-05 @ 10:41:39
Postat av: Magnus

Har lösenordsskyddat min blogg. Uppgifterna finns på Mafia.

2010-02-05 @ 14:19:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0