Den där lilla katten som har flyttat in här växer och blir större. Lite ångest för att jag sålde
kameran och missade så många kattungefoton men gjort är gjort.

Inez tror dessvärre att hon är drottningen av Härnegatan. Hon trippar stolt ut genom
porten, spänner ögonen i första bästa dubbelt så stora katt och jagar upp den i närmaste
träd, eller hem till dennes egen port. Storlek verkar inte ha så mycket med respekt att göra
i kattvärlden, nej här handlar det helt och hållet om attityd. Senast i dag fick jag ursäktande
förklara för en hundägare som förskräckt höll tillbaka sin lilla russel när Inez närmade sig,
att "hon är lite kaxig än så länge".

Tydligt är ändå att inte riktigt alla katter står ut med drottningens stöddighet. En dag kom
hon in med ett litet sår kring munnen, helt klart efter en vass klo. Nåja, ingen större fara,
det var nog bara nyttigt för henne.

Challe däremot... honom litar jag inte på. Jag begriper mig inte på den hunden. Han viftar
glatt på svansen åt Inez och hoppar som en studsboll om man håller henne i famnen.
Men skulle jag släppa ned henne är jag övertygad om att han skulle klippa katten över
nacken på två röda sekunder.

Till er som tycker jag ska hålla katten inne vill säga att jag bara släpper ut henne när jag
själv är hemma och jag kollar till henne ungefär en gång i kvarten. Ofta går jag ut med
henne själv. Koppel verkar inte behövas utan dit jag går, dit går också Inez. Det ser för
roligt ut.