Plånboken

Jag gillar inte att det tenderar till att bli fler och fler inlägg under kategorin "papphammar"'här,
men det verkar vara lite grann så min hjärna funkar. När det är mycket att göra och stressigt
så sorterar den bort, stänger av och prioriterar ned saker. Helt slumpmässigt faktiskt.

I tisdags var jag på kundmöte i Stockholm.
Vi hade möte.
Vi gick på lunch.
Vi återupptog mötet.

Det var då jag satte mig ned med plånboken i bakfickan. Ni killar vet hur det är eller hur?
Det går bra en stund, men efter ett litet tag börjar den där jäkla plånboken att kännas
obekväm på skinkan. Lösningen är enkel. Man tar väck plånboken ur bakfickan.
Det var sedan det gick fel.

Jag lade plånboken på den tomma stolen bredvid. Redan när jag gjorde det fanns känslan
där, en känsla som nästan hann formas till en tanke:
"Lägg inte plånboken på stolen, lägg den i väskan som du också har bredvid dig."
Men en nästanformad tanke räcker inte.
Med en nästanformad tanke stängde hjärnan av och började fundera på annat.

Min bil var som vanligt inlämnad hos min bilreparatör i Mjölby. Alltså åkte jag med min
kollega Janne till och från kundmötet. På kvällen skulle vi repa med bandet, men jag såg
ändå att jag skulle kunna hinna ta tåget till Mjölby, hämta min färdigreparerade bil och ändå
i stort sett hinna till repet i tid. Alltså bad jag Janne släppa av mig i Linköping vid resecentrum.

Det tog inte lång stund, baklyktorna på Jannes Honda hade inte kommit mer än tio meter
innan jag insåg att min plånbok fortfarande låg kvar i Stockholm, på en stol i ett konferensrum.
Vad tusan gör man på en tågstation utan pengar?

Jag ringde min kundkontakt och fick honom att "säkra" plånboken. Den återfanns snart,
jag visste ju exakt var den låg, alltid något. Hur jag skulle få hem den från huvudstaden
visste jag däremot inte. Det fick jag fundera på en stund.

Jag ringde min far som först fick sig ett gott skratt men som sedan kom och hämtade mig.
Han skjutsade mig till Mjölby och lånade mig pengar till reparation och mat för några dagar.
Med bilen ok kunde jag sedan ta mig tillbaka till Linköping och ansluta till mina kollegor
i Steelrose, en och en halv timme för sent.

Om jag har tur tar en annan kollega med sig plånboken hem idag, annars får jag vänta
till imorgon.

Dagen efter detta åkte jag till jobbet utan min pc.

Det är sjutton inte lätt att vara dum i huvudet.

Kommentarer
Postat av: Lennart

Jag har aldrig plånboken i bakfickan, den ligger alltid i innerfickan på kavajen eller jackan. Hoppas bilen går bra nu efter att den blivit ompysslad, och glöm eller tappa inte bort den någonstans nu.

2011-01-28 @ 12:45:48
URL: http://autobahnfahrer.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0