De fula t-tröjornas Mecka
Skänninge Marknad. Sverige äldsta och största torg- och gatumarknad. 5 km med marknadsplatser och ca 1700 knallar. De fula t-tröjornas Mecka. Hillbillyfamiljer i östgötska skogar och slätter kryper fram från sina gömställen under stock och sten, för de bara måste bege sig hit en gång per år. Kanske är det enda gången de besöker civilisationen. Det är traditionernas tradition.
På Skänninge marknad är det helt lagligt att bära keps med Opel-emblem eller t-tröja med texten "Hemma bra, garaget bäst". Här säljer man liknande tröjor och betydligt värre i stora lass. "Michael Jackson ska inte kremeras. Då han består av 86% plast ska han smältas ned och användas till att göra Lego så att barnen kan fortsätt leka med honom". Ljusblå hade älskat den, men hur sugen jag än var stod jag emot (missa inte ironin här är ni snälla).
Skrotan och jag åkte dit, vi är ju också östgötar, alltså måste vi. Jag brukar tycka att det är ett småroligt spektakel, just på grund av alla original till människor man ser där, men i år kändes det totalt meningslöst. Jag sprang på en sedan 15 år försvunnen kusin, det är ju inte illa. Nåja, försvunnen och försvunnen, men våra vägar har inte möts på länge i alla fall.
- Du känner inte igen mig eller hur, sa jag. Det gjorde hon inte först, femton sekunder senare utbrast hon:
- Men det är ju lilla Johan! Sedan berättade hon för sitt sällskap hur hon bytte blöjor på mig när jag var liten.
Jag överlevde Skänninge Marknad och dottern fick tag i sin t-shirt med Tokio Hotel.
På Skänninge marknad är det helt lagligt att bära keps med Opel-emblem eller t-tröja med texten "Hemma bra, garaget bäst". Här säljer man liknande tröjor och betydligt värre i stora lass. "Michael Jackson ska inte kremeras. Då han består av 86% plast ska han smältas ned och användas till att göra Lego så att barnen kan fortsätt leka med honom". Ljusblå hade älskat den, men hur sugen jag än var stod jag emot (missa inte ironin här är ni snälla).
Skrotan och jag åkte dit, vi är ju också östgötar, alltså måste vi. Jag brukar tycka att det är ett småroligt spektakel, just på grund av alla original till människor man ser där, men i år kändes det totalt meningslöst. Jag sprang på en sedan 15 år försvunnen kusin, det är ju inte illa. Nåja, försvunnen och försvunnen, men våra vägar har inte möts på länge i alla fall.
- Du känner inte igen mig eller hur, sa jag. Det gjorde hon inte först, femton sekunder senare utbrast hon:
- Men det är ju lilla Johan! Sedan berättade hon för sitt sällskap hur hon bytte blöjor på mig när jag var liten.
Jag överlevde Skänninge Marknad och dottern fick tag i sin t-shirt med Tokio Hotel.
The Circle of Life
Min mun smakar bensin. Mina händer luktar bensin. Det gör kläderna också.
Nu har jag snart tillbringat nog med timmar i garaget tillsammans med sonens moped. Jag fattar inte vad det är med den. Lätt som en plätt startar den och på tomgång kan den stå och puttra hur länge som helst, men så fort man sätter sig på och ska börja köra så dör den. Ibland kan den gå 15 meter i raketfart innan den storknar.
Den får inte tillräckligt med bensin, eller soppa som vi mekaniker säger, det har jag konstaterat. Fyra gånger har jag haft förgasaren borta, jag har skruvat loss små munstycken inne i förgasaren och blåst rent från eventuell smuts. Jag har tömt tanken på bensin med hjälp av hävert (därav bensinsmaken i munnen) och bytt bensinkranen. Inget ser ju ut som när min pappa och jag mekade heller, inte ens kranarna. Jag har satt dit ett alldeles nytt luftfilter också.
Jag hittar inga fel.
När jag ligger där och skruvar får jag automatiskt ledmotivet till Lejonkungen i huvudet, The Circle of Life. Det är lite så det känns. När jag var 15 stod jag med stora ögon och kollade på när farsan plockade sönder mopedmotorn i molekyler. Nu är det min grabb som nervöst undrar om vi verkligen får ihop det där igen. Jag är långt ifrån lika duktig som min gamle far, men en del snappade jag upp. Idag har Moppenkillen fått hävertprincipen grundligt förklarad och det är kul att göra saker tillsammans märker jag.
Ännu roligare hade det ju varit om jag fått skiten att funka.
Okej,men vi har inte läst sista kapitlet om mopeden än.
En bit av mitt skrivbord
Jag har skruvat på Moppekillens moped, utan större framgång tyvärr. Känner mig lite lat så det blir bara en bild för tillfället. Tänk er hur resten av mitt skrivbord på jobbet ser ut. Brr....
Chocktillstånd
På lunchen var jag hos optikern igen. De första dagarnas yrsel med progressiva (inte dubbelslipade som jag skrev) har gått över och nu känns det så bra att jag vågade beställa det sista paret. De var förvånade över hos snabbt jag vant mig.
Det ÄR som sagt dyrt med glasögon, och särskilt när man blir gammal och måste ha progressiva.
Prislappen på mina hos Direktoptik blev 8050 kr.
Då har jag två par progressiva och ett par slipade solglasögon.
Då Direktoptik skämdes för den långa leveranstiden prutade de bort 1050, det tyckte jag var en helt ok kompensation.
Sedan får jag runt 2000 - 2500 från jobbet. Nya glasögon kostar mig ändå 4500-5000 kronor och det är en del pengar.
Jag ser det inte som något stort problem egentligen men......
Nu vet ni ju jag har en tjej som hellre hade skaffat blindkäpp, utbildat sin gratishund till ledhund eller bett nioåriga dottern att operera hennes ögon än att lägga ut de pengarna. Ja, ni förstår att hon höll på att dö av hjärtstillestånd när jag berättade.
Det skulle inte förvåna mig om jag blir uthängd som en förrädare på hennes egen snålblogg.
Det där försatte henne i chocktillstånd, vi får väl se om hon repar sig.
Har vi några glasögonormar som läser här? Är de dyra på Direktoptik? Vad betalar ni för era glasögon?
Alltså progressiva, allt annat är nog inte jämförbart.
Det ÄR som sagt dyrt med glasögon, och särskilt när man blir gammal och måste ha progressiva.
Prislappen på mina hos Direktoptik blev 8050 kr.
Då har jag två par progressiva och ett par slipade solglasögon.
Då Direktoptik skämdes för den långa leveranstiden prutade de bort 1050, det tyckte jag var en helt ok kompensation.
Sedan får jag runt 2000 - 2500 från jobbet. Nya glasögon kostar mig ändå 4500-5000 kronor och det är en del pengar.
Jag ser det inte som något stort problem egentligen men......
Nu vet ni ju jag har en tjej som hellre hade skaffat blindkäpp, utbildat sin gratishund till ledhund eller bett nioåriga dottern att operera hennes ögon än att lägga ut de pengarna. Ja, ni förstår att hon höll på att dö av hjärtstillestånd när jag berättade.
Det skulle inte förvåna mig om jag blir uthängd som en förrädare på hennes egen snålblogg.
Det där försatte henne i chocktillstånd, vi får väl se om hon repar sig.
Har vi några glasögonormar som läser här? Är de dyra på Direktoptik? Vad betalar ni för era glasögon?
Alltså progressiva, allt annat är nog inte jämförbart.
Mors lilla Anna
Mors lilla Anna i skogen gick
Rosor på kind och solsken i blick
Läpparna små utav bär äro blå
Bara jag slapp att så ensam här gå
Brummelibrum, vem lufsar där?
Buskarna knaka, en hund visst det är
Äh, det verkade som en jättekul idé när jag tog bilderna.
Sen kom jag på att hennes mor faktiskt inte strök omkring i Järngårdsskogen.
Blåbär fanns det i alla fall gott om.
Mygg också.
Orkar inte
Skrotan ringde.
- Pappa, jag orkar inte gå ut med Challe idag.
Alternativsvar 1:
- Nu tycker jag faktiskt att du får ställa upp lite. Det är inte för mycket begärt att du cyklar hem till mig och tar med hunden ut på en liten promenad. Sätt fart nu.
Alternativsvar 2:
- Det är ok älskling. Du har varit jätteduktig med hunden hela veckan. Jag tar en tur hem på lunchen så det ordnar sig.
Hur hade ni svarat?
Vad tror ni jag svarade?
- Pappa, jag orkar inte gå ut med Challe idag.
Alternativsvar 1:
- Nu tycker jag faktiskt att du får ställa upp lite. Det är inte för mycket begärt att du cyklar hem till mig och tar med hunden ut på en liten promenad. Sätt fart nu.
Alternativsvar 2:
- Det är ok älskling. Du har varit jätteduktig med hunden hela veckan. Jag tar en tur hem på lunchen så det ordnar sig.
Hur hade ni svarat?
Vad tror ni jag svarade?
Gaymagneten
Ljusblå har inte precis lusläst min blogg under sommaren. Hon har väl i stort sett haft en internetfri semester, med några få undantag då hon pliktskyldigt uppdaterat sin egen. I helgen tvingade jag henne att kolla min rosa (eller lila) design i alla fall.
- Men, vad är det för bild? sa hon och syftade på profilfotot. Du ser gay ut Johan.
När vi var i Göteborg för att fira hennes mamma klädde jag upp mig en aning, ja ni såg ju själv lite grann av det i ett tidigare inlägg. Fast i Göteborg hade jag fixat skjortan, tagit på mig brallorna, snitsat till slipsen och kammat håret och så där.
Det var varmt, och jag kände mig inte helt bekväm i kostym och slips ska jag erkänna. Ljusblå var fin i klänning men de övriga turisterna körde med shorts och t-shirt. När vi lämnade hotellrummet för att gå ned och äta hoppades jag att jag inte såg lika röd och svettig ut som jag kände mig.
Vid hissarna mötte vi två män i femtiofemårsåldern.
- Vad stilig du är, sa den ene och log. Ordvalet "stilig" sa mig att det inte var Ljusblå han beundrade, utan mig.
Det lät verkligen som att komplimangen kom spontant från hjärtat så jag log tillbaka:
- Tack så mycket.
Ljusblå fnissade hela vägen ned till bottenvåningen.
Vi sammanstrålade med de övriga nere i restaurangen. Det pratades, skrattades och fotograferades. Då hände det igen. En annan man kommer mot mig, blinkar med ena ögat och gör ett v-tecken åt mig innan har försvinner. Den här gången kom jag mig inte ens för att le tillbaka. Jag blev helt paff. Plötsligt hade jag blivit någon som äldre män flirtar med, någon som får gifta karlar att vrida på huvudet och grubbla över sin sexuella läggning. Värsta gaymagneten eller? Äh, så var det nog inte riktigt.
Även om jag anser mig vara rejält heterosexuell blir ändå lika glad över att få uppskattande ord från män som från kvinnor. Jag tycker det vore kul med ett samhälle där män kan ge varandra komplimanger bara sådär? Nu vet jag vad en turkos slips gör, nästa steg är att klura ut vilken färg som lockar andra könet. Gult? :-)
Gayprofilbild.
- Men, vad är det för bild? sa hon och syftade på profilfotot. Du ser gay ut Johan.
När vi var i Göteborg för att fira hennes mamma klädde jag upp mig en aning, ja ni såg ju själv lite grann av det i ett tidigare inlägg. Fast i Göteborg hade jag fixat skjortan, tagit på mig brallorna, snitsat till slipsen och kammat håret och så där.
Det var varmt, och jag kände mig inte helt bekväm i kostym och slips ska jag erkänna. Ljusblå var fin i klänning men de övriga turisterna körde med shorts och t-shirt. När vi lämnade hotellrummet för att gå ned och äta hoppades jag att jag inte såg lika röd och svettig ut som jag kände mig.
Vid hissarna mötte vi två män i femtiofemårsåldern.
- Vad stilig du är, sa den ene och log. Ordvalet "stilig" sa mig att det inte var Ljusblå han beundrade, utan mig.
Det lät verkligen som att komplimangen kom spontant från hjärtat så jag log tillbaka:
- Tack så mycket.
Ljusblå fnissade hela vägen ned till bottenvåningen.
Vi sammanstrålade med de övriga nere i restaurangen. Det pratades, skrattades och fotograferades. Då hände det igen. En annan man kommer mot mig, blinkar med ena ögat och gör ett v-tecken åt mig innan har försvinner. Den här gången kom jag mig inte ens för att le tillbaka. Jag blev helt paff. Plötsligt hade jag blivit någon som äldre män flirtar med, någon som får gifta karlar att vrida på huvudet och grubbla över sin sexuella läggning. Värsta gaymagneten eller? Äh, så var det nog inte riktigt.
Även om jag anser mig vara rejält heterosexuell blir ändå lika glad över att få uppskattande ord från män som från kvinnor. Jag tycker det vore kul med ett samhälle där män kan ge varandra komplimanger bara sådär? Nu vet jag vad en turkos slips gör, nästa steg är att klura ut vilken färg som lockar andra könet. Gult? :-)
Gayprofilbild.
Hej bloggen. Nu är jag tillbaka.
Söndag kväll. Har just kommit hem från Ljusblå.
Det känns som en bra söndag kväll innan första arbetsdagen efter semestern. Det regnar och är trist ute, ett väder i vilket man lika gärna kan tillbringa på kontoret. Sommaren gick fort.... varför skriver jag så? Semestern gick fort menar jag, det är ju inte riktigt samma sak som att sommaren är slut.
Jag kan sjutton inte klaga på någonting. Vädret har varit underbart för det mesta, och de dagar det inte varit underbart har regnet känts som en välkommen paus. Jag är en badkruka. Först i veckan som gick har jag badat, jag borde skäms och det gör jag också. Lite grann. Jag vill utnämna den här semestern till den bästa på länge.
Jag kommer att sakna Ljusblå, nu kommer vi att träffas lite mindre igen. Jag kommer att sakna att sova hur länge och när jag vill. Men det finns fördelar med att börja jobba igen, försöker jag intala mig själv i alla fall. Att komma igång med sina rutiner, träning och bloggande till exempel. Det blir bra.
Med mig i bilen hem hade jag en hund. Ja, ni vet vilken. Den där gamle jack russell-farbrorn vid namn Challe, hunden som Ljusblå envisas med att kalla "vår hund". I begreppet "vår hund" följer också skyldigheter som att ta hand om husdjuret när dess matte jobbar kväll nästa vecka. Just det, jag ska vara ensam hundägare hela veckan, räkna med ett och annat inlägg i det ämnet. När jag kom hem möttes jag av Skrotan och Frida som glatt tog med Challe ut på en promenad. Puh! De där tjejerna kommer att bli min (och förmodligen hundens) räddning.
Hej bloggen. Nu är jag tillbaka.
Det känns som en bra söndag kväll innan första arbetsdagen efter semestern. Det regnar och är trist ute, ett väder i vilket man lika gärna kan tillbringa på kontoret. Sommaren gick fort.... varför skriver jag så? Semestern gick fort menar jag, det är ju inte riktigt samma sak som att sommaren är slut.
Jag kan sjutton inte klaga på någonting. Vädret har varit underbart för det mesta, och de dagar det inte varit underbart har regnet känts som en välkommen paus. Jag är en badkruka. Först i veckan som gick har jag badat, jag borde skäms och det gör jag också. Lite grann. Jag vill utnämna den här semestern till den bästa på länge.
Jag kommer att sakna Ljusblå, nu kommer vi att träffas lite mindre igen. Jag kommer att sakna att sova hur länge och när jag vill. Men det finns fördelar med att börja jobba igen, försöker jag intala mig själv i alla fall. Att komma igång med sina rutiner, träning och bloggande till exempel. Det blir bra.
Med mig i bilen hem hade jag en hund. Ja, ni vet vilken. Den där gamle jack russell-farbrorn vid namn Challe, hunden som Ljusblå envisas med att kalla "vår hund". I begreppet "vår hund" följer också skyldigheter som att ta hand om husdjuret när dess matte jobbar kväll nästa vecka. Just det, jag ska vara ensam hundägare hela veckan, räkna med ett och annat inlägg i det ämnet. När jag kom hem möttes jag av Skrotan och Frida som glatt tog med Challe ut på en promenad. Puh! De där tjejerna kommer att bli min (och förmodligen hundens) räddning.
Hej bloggen. Nu är jag tillbaka.
Fartkamera
Ljusblå har kört fort förbi en fartkamera. Ja, inte jättefort, men mätaren hade visat på 81 och hastighetsbegränsningen var 70. Eftersom alla mätare visar för mycket gissar jag att den verkliga hastighetsöverträdelsen bör hamna på en sådär 5 km/h.
Jag kan tycka att det är lite orättvist. Det är ju inte sådana som Ljusblå man egentligen vill åt (tror jag). Som regel kör hon snarare 10-20 km/h för sakta och anledningen till att det blev som det blev den här gången var att hon blev osäker på vilken gräns som gällde. Det där har hänt mig också. Syftet med hastighetskamerorna är väl att få ned hastigheten och därmed sänka olycksrisken, därför tycker jag att det i anslutning till varje kamera borde sitta en skylt med hastighetsgränsen på.
Nåja, man ska faktisk ha koll på gränserna och det hade hon inte. Hon körde för fort, hon är en fartsyndare, en brottsling och bör givetvis straffas för det. Det som ska bli riktigt intressant är att se hur hon behandlar 1500:- i fortkörningsböter (om det nu räcker) på sin snålblogg.
Den verkar för övrigt ha dukat under i sommarvärmen. Inget nytt på länge.
Jag kan tycka att det är lite orättvist. Det är ju inte sådana som Ljusblå man egentligen vill åt (tror jag). Som regel kör hon snarare 10-20 km/h för sakta och anledningen till att det blev som det blev den här gången var att hon blev osäker på vilken gräns som gällde. Det där har hänt mig också. Syftet med hastighetskamerorna är väl att få ned hastigheten och därmed sänka olycksrisken, därför tycker jag att det i anslutning till varje kamera borde sitta en skylt med hastighetsgränsen på.
Nåja, man ska faktisk ha koll på gränserna och det hade hon inte. Hon körde för fort, hon är en fartsyndare, en brottsling och bör givetvis straffas för det. Det som ska bli riktigt intressant är att se hur hon behandlar 1500:- i fortkörningsböter (om det nu räcker) på sin snålblogg.
Den verkar för övrigt ha dukat under i sommarvärmen. Inget nytt på länge.
Mina båda balkonger
Jag har aldrig använt mina båda balkonger och varför vet jag inte. Nu ska det bli ändring på det tänkte jag.
Okej, okej, gamla plastmöbler och och en lykta med värmeljus gör mig inte till Ernst Kirschsteiger precis, men nog duger det till att ta sig en lite kvällswhisky i alla fall.
Nu längtar jag efter semester
Långt projekt. Stort projekt. Mycket arbete. Noggranna tester. Problem har uppstått och lösts.
Igår kväll var det driftsättning av det nya systemet. Efter halvt kaos på morgonen känns det nu som att röken skingrats och att vi är i luften på riktigt.
Nu längtar jag efter semester. Det är bara några dagar kvar nu, sedan åker jag ned till Ugglarp och Ljusblå.
Som vanligt blir det att dela lite på sig. En vecka i Halland (eller Holland), sedan åker jag hem ett tag för att umgås med Skrotan och Moppekillen. Jag kommer att åka tillbaka till Ugglarp och kanske får jag med mig Skrotan ett par dagar. Det vore kul, men annars åker jag ändå. Fjärde veckan kommer jag att vara hemikring, då ska ju Skrotan hyra häst.
Att åka en del fram och tillbaka gör mig inget. Det finns ju ljudböcker. Dessutom när det något man får på köpet som skild känns det som.
Bloggandet kommer att ske något mer sporadiskt, om jag nu inte får för mig att ordna ett mobilt bredband.
Nationalsången
Du gamla, Du fria, Du fjällhÖÖÖÖga nord.
Du tysta, Du glädjerika skÖÖÖÖna.
Jag hälsa Dig vänaste land uppå jord,
Din sol, Din himmel, Dina ängder grÖÖÖÖna.
Din sol, Din himmel, Dina ängder grÖÖÖÖna.
Du trona på minnen från fornstora dar,
då ärat Ditt namn flÖÖÖÖg ÖÖÖÖver jorden.
Jag vet att Du är och Du blir vad du var.
Ja, jag vill leva jag vill dÖÖÖÖ i Norden.
Ja, jag vill leva jag vill dÖÖÖÖ i Norden.
Jag hoppas verkligen att ni alla får höra svenska nationalsången på östgötska någon gång.
Du tysta, Du glädjerika skÖÖÖÖna.
Jag hälsa Dig vänaste land uppå jord,
Din sol, Din himmel, Dina ängder grÖÖÖÖna.
Din sol, Din himmel, Dina ängder grÖÖÖÖna.
Du trona på minnen från fornstora dar,
då ärat Ditt namn flÖÖÖÖg ÖÖÖÖver jorden.
Jag vet att Du är och Du blir vad du var.
Ja, jag vill leva jag vill dÖÖÖÖ i Norden.
Ja, jag vill leva jag vill dÖÖÖÖ i Norden.
Jag hoppas verkligen att ni alla får höra svenska nationalsången på östgötska någon gång.
Som en katt.
Där jag bor finns en massa katter.
Just nu känner jag mig lite som en katt.
Nix, jag är inte sugen på vare sig råtta eller mus,
inte heller går jag omkring och kelar med folks byxben eller spinner.
Jag har verkligen inte tagit på mig kattmössan till jobbet.
För en stund sedan hittade jag en fästing på mig.
Det är väl en av nackdelarna med att krypa omkring i naturen med kamera.
Nu går jag omkring med rynkad panna och olustig känsla.
Någon äter på mig.
Jag vill inte ha den där och jag får inte bort den själv.
Den sitter på min sida, jag når den inte riktigt.
Hasse sa att jag skulle vara försiktig, jag kunde få ebola annars sa han.
Jag tror han menade en annan sjukdom.
Petra här har hund, hon borde kunna hjälpa mig.
Just nu känner jag mig lite som en katt.
Nix, jag är inte sugen på vare sig råtta eller mus,
inte heller går jag omkring och kelar med folks byxben eller spinner.
Jag har verkligen inte tagit på mig kattmössan till jobbet.
För en stund sedan hittade jag en fästing på mig.
Det är väl en av nackdelarna med att krypa omkring i naturen med kamera.
Nu går jag omkring med rynkad panna och olustig känsla.
Någon äter på mig.
Jag vill inte ha den där och jag får inte bort den själv.
Den sitter på min sida, jag når den inte riktigt.
Hasse sa att jag skulle vara försiktig, jag kunde få ebola annars sa han.
Jag tror han menade en annan sjukdom.
Petra här har hund, hon borde kunna hjälpa mig.
Krokodil
När jag gick i skolan använde man betygsskalan 1-5, där 5 var det högsta. Det enda ämne jag någonsin fick 5 i var teckning. Det är inte svårt att förstå när man ser min MS Paint bild av en krokodil.
Kan ni göra en lika fin?
På max fem minuter?
Nog dumt
Dagens rep med bandet blev inställt. Istället åkte jag hem och sov till klockan tio.
Det var nog dumt inser jag nu.
Det var nog dumt inser jag nu.
Mamma:
- Vi har varit inne på Ljusblås google och läst lite.
Jag:
- Eh?
Mamma:
- Ja, eller vad det heter.
Jag:
- Ah, du menar bloggen?
Mamma:
- Heter det google?
Jag:
- Nej, det kallas blogg.
Mamma:
- Hon köper väl kaffe?
Jag:
- Ja, mamma, hon köper både mat och kaffe.
Lilla mamma då. Men det är starkt att hon lämnat patiens på pc'n och tagit sig ut på internet.
- Vi har varit inne på Ljusblås google och läst lite.
Jag:
- Eh?
Mamma:
- Ja, eller vad det heter.
Jag:
- Ah, du menar bloggen?
Mamma:
- Heter det google?
Jag:
- Nej, det kallas blogg.
Mamma:
- Hon köper väl kaffe?
Jag:
- Ja, mamma, hon köper både mat och kaffe.
Lilla mamma då. Men det är starkt att hon lämnat patiens på pc'n och tagit sig ut på internet.
Balpar?
Det är alltid lika kul med felstavningar på nyhetsbloggar.
VALPAR heter ju!
Apan i mig
En dag helt utan arbetslust. Jag har läst och det har pratats en del om det där mordet, men inte så mycket.
Istället har jag varit galet upprörd av saker jag inte ska berätta om här.
Jag har svårt för idioter.
Jag har svårt för dryga översittare.
Jag har svårt för otrevliga människor.
Ofta hänger de där egenskaperna ihop.
Sådana människor är nästan det enda som kan göra mig arg.
De lockar fram apan i mig.
Föremålet för mina primitiva känslor finns tillräckligt långt bort, tur är väl det.
Nej då, ingen fara.
Jag är en civiliserad människa.
Ibland måste jag bara berätta det för mig själv.
Istället har jag varit galet upprörd av saker jag inte ska berätta om här.
Jag har svårt för idioter.
Jag har svårt för dryga översittare.
Jag har svårt för otrevliga människor.
Ofta hänger de där egenskaperna ihop.
Sådana människor är nästan det enda som kan göra mig arg.
De lockar fram apan i mig.
Föremålet för mina primitiva känslor finns tillräckligt långt bort, tur är väl det.
Nej då, ingen fara.
Jag är en civiliserad människa.
Ibland måste jag bara berätta det för mig själv.
Ung kvinna hittad mördad
"POLIS - AVSPÄRRAT"
Den texten på vita plastband mötte mig när jag körde in på jobbets parkering för en stund sedan. Nu har jag hört snacket och läst på Aftonbladet också. "Ung kvinna hittad mördad" står på förstasidan.
Det känns obehagligt.
Det hände bara en 300 meter härifrån.
Brrr....
Jag bloggar om Ljusblå som bloggar
Jag bloggar om Ljusblå som bloggar.
Hon lägger upp bilder.
Nytt verktyg.
Koncentration.
Suckar.
En nörd med viss datorvana som jag själv lägger sig gärna i.
Ibland är hjälpen välkommen, ibland morrar hon lite och säger "det vet jag väl, det har du ju redan sagt".
Men egentligen är hon mest irriterad på sig själv.
Det är en balansgång det där, jag försöker att inte hjälpa till om hon inte ber om det.
Jag tycker att hon är duktig.
Hon börjar få kläm på det.
Japp, nu är ett nytt inlägg med bilder från dagens skogspromenad upplagda och hon meddelar att hon är jätteglad.
Är hon glad så är jag glad.
För det mesta.
Hon lägger upp bilder.
Nytt verktyg.
Koncentration.
Suckar.
En nörd med viss datorvana som jag själv lägger sig gärna i.
Ibland är hjälpen välkommen, ibland morrar hon lite och säger "det vet jag väl, det har du ju redan sagt".
Men egentligen är hon mest irriterad på sig själv.
Det är en balansgång det där, jag försöker att inte hjälpa till om hon inte ber om det.
Jag tycker att hon är duktig.
Hon börjar få kläm på det.
Japp, nu är ett nytt inlägg med bilder från dagens skogspromenad upplagda och hon meddelar att hon är jätteglad.
Är hon glad så är jag glad.
För det mesta.
