Snor
Det finns olika sätt att vara förkyld på. Ett där man är öm och svullen i både näsa och hals. Det är en förkylning som gör ont och är jobbig. Det är kanske innan förkylningen brutit ut? Ett annat sätt är så som jag är sjuk nu. Där hela hjärnan verkar ha omvandlats till snor och tvingar mig att snyta ur densamma i en gammal t-shirt eftersom papper gör alldeles för ont. Jag känner mig egentligen inte jättesjuk men då hjärnan hela tiden minskar i volym är jag orolig.
Så lite fakta (källa: Wikipedia)
Snor eller nasalt mucus är det slem (mucus) som bildas av slemhinnorna i näsan. Slem bildas även av ackumulerad extracellulär vätska, vilken ökar i omfattning vid ett inflammationssvar. Under en dag kan det bildas upp emot ett par deciliter slem.
Slemmet transporteras bakåt i näsan och ned i svalget av cilieförande celler i slemhinnan. Luften som inandas innehåller en mängd damm och andra partiklar vilka delvis fastnar i snoret och därmed fungerar snoret som ett luftfilter och skonar lungorna. Detta syns tydligt då man vistas i förorenad luft då snoret får en gråsvart färg. Då nasofarynx är tillhåll för en mängd bakterier och virus är snoret en smittväg för fortplantning av infektioner såsom lunginflammation orsakad som komplikation av en rinit.
Färgen på slemmet beror på dess innehåll. Ju mer celler (vita blodkroppar) som slemmet innehåller desto mer trögflytande och färgat (gult - grönt) blir det. Vid infektioner ökar mängden celler i snoret. Snor kan normalt också innehålla mindre mängder blod, eftersom blodkärlen i näsans slemhinnor är ytliga och kan brista vid mycket liten påfrestning. Om sekretet i näsan innehåller övervägande blod har en näsblödning uppstått.
Vid olika sjukdomar, exempelvis förkylning kan slemhinnorna bli inflammerade och vätskefyllda (akut rinit), varvid mängden snor ökar markant. Den vanligtvis gulaktiga färgen beror på vita blodkroppar, med viss inblandning av röda sådana.
Att blåsa ut snor från näsan kallas för en snytning, vilket man brukar göra i en näsduk.
Mucofagi är en medicinsk term för att konsumera snor. Det är i allmänhet ett socialt oaccepterat beteende, som dock inte är helt ovanligt bland mindre barn.
Värst
Eller kanske värst.
Kanske är det en hemlig längtan inom oss alla.
Vet inte om jag kan säga att jag har lyckats, men jag sitter här i sängen helt säker på att ingen i hela världen är mer förkyld än vad jag är just nu.
Då ska jag sluta fota
Hmm... jag har för mig att jag har tjatat om det tidigare, men nu tänker jag göra det igen.
Tar ni backup på era digitalfoton?
Själv tillhör jag kategorin paranoida i frågan samtidigt som jag är för lat för att bränna ut mina foton på DVD.
Hur går det ihop? Jo, så här:
1) Jag kopierar (inte flyttar) bilderna från kameran till datorn. Där kan jag sortera ut de dåliga, räta upp sneda horisonter eller på annat sätt redigera.
2) Jag kopierar (inte flyttar) bilderna från datorn till min blå usb-disk.
3) Jag kopierar (inte flyttar) bilderna från datorn till min silverfärgare nas-disk som står i bokhyllan.
4) Nu vågar jag rensa kameran.
5) Den blå disken förvarar jag i väskan som hänger med överallt. Även till jobbet.
6) På jobbet kopieras (inte flyttas) bilderna på den blå disken till en stor, fet svart usb-disk.
7) Nu vågar jag rensa bilderna på datorn hemma, som har en ganska liten disk.
Jag känner mig ganska säker för även om en hårddisk skulle krasha (vilket kommer att hända både mig och er när vi minst anar det) så har jag ändå kopior kvar på två andra diskar.
Om jag kommer hem från jobbet och hela hyreshuset har brunnit ned så har jag också två kopior kvar.
Om min väska blir stulen blir jag fly förbannad för där i ligger även kameran, men jag har åtminstone två kopior kvar på alla bilder.
Om jobbet brinner upp har jag två kopior kvar.
Om det börjar brinna i lägenheten, mitt i natten när jag sover, och jag bara hinner ta med hamsterburen har jag faktiskt bara en kopia kvar. Den på jobbet. Jag hoppas det inte händer, och om det händer litar jag på att den stora svarta funkar.
Om alla tre kopiorna går åt helvete samtidigt......
Då ska jag sluta fota.
Ett helt tomt huvud
Äsch! Jag undrar om de alltid kommer att lukta träsk nu.
Ah, där är de ju! Om någon av er tycker att mina gamla gympadojjor fått alldeles för stort utrymme i min blogg idag så är det en alldeles riktigt iakttagelse. Jag har en brinnande längtan efter att ha en uppdaterad och aktiv blogg, och med ett helt tomt huvud hugger jag på nästan allting.
Nu ska jag snart försvinna in i min skönhetssömn. Imorgon bitti är tanken att de där skorna ska träna och inte nog med det, jag ska ha mina fötter nedkörda i den när det gör det.
Soltorka
Någon torktumlare har jag inte i lägenheten men väl en balkong. I det här fina vädret borde de väl soltorka ganska snart?
Nu är frågan om jag ska köpa ett extra par gummistövlar. De ordinarie står ju hos Spargrisen i Örebro men ett par svampstövlar vore inte helt fel.
Rutten skog
Men, men, jag hade bestämt mig. Att träna med lite småfuktiga skor kan väl inte vara hela världen och lukten skulle jag säkert inte tänka på när jag väl var på plats. Eller? Jag sniffade igen. Stanken av gummi, fotsvett och rutten skog var överväldigande. Två gånger till andades jag in i desperata försök att övertyga mig själv om att det skulle gå. Sista gången sprang jag (nåja, det är tre steg) in i badrummet och kastade in dem i tvättmaskinen.
Jag vet inte hur skorna blir av att tvättas i maskin på 40 grader, men jag hade inget val. Jag borde verkligen ha ett par billiga gympadojjor som enbart är avsedda för träning. Jag skriver upp det på min önskelista.
Irriterande
Helt klart är att de inte riktigt sitter som de borde på min kamera.
Kantareller
Jag har kommit på en sak. De onda pensionärerna (och alla andra som vill stjäla den svamp som rimligen borde hamna in min stekpanna) tänker så här: "Vi måste gå långt, långt in i skogen där ingen har plockat".
Om alla tänker så blir ju svamparna i utkanten av skogen kvar. Ja, kantarellerna vi hittade växte inte speciellt långt in åtminstone.
Ett tag trodde jag att jag skulle komma hem med en påse grodor istället.
Efter regnet kom solen och värmde
Hmm... kantareller eller fulsvamp?
Mmmm.... kantareller!
Det blev inga mängder, men en fin liten hög ändå
Luktar det gott eller luktar det gott?
En rulle med kantareller - kantarulle
Svordom och rövarlevnad
Jag kände inte alls igen mig i det där, sån är ju inte jag. I alla fall lovade jag att försöka tänka på det beteendet.
Jag menar, så farligt är det ju inte om man råkar tappa ut något. Inget att hetsa upp sig för precis.
Precis nyss ställde jag in en flaska ketchup i kylskåpsdörren och när jag stängde den åkte flaskan ut på golvet. Resultatet blev ketchup lite varstans.
- Fans-helvetes-fan! svor jag. Sedan torkade jag lugnt och fint upp ketchupen.
Detta blogginlägg tjänar två syften. Dels erkänner jag mig skyldig till anklagelserna om svordom och rövarlevnad.
Det är också ett kvitto på att jag som lovat tänkte på beteendet.
Dagens kvävda garv
En pappa som med avsikt att lite försynt ropa "hoho" till sin dotter en bit bort, lyckades uppbringa ett ljud som mest påminde om en galen tupp på LSD. På köpet skrämde han ovetandes halvt ihjäl ett äldre invandrarpar bredvid sig.
Två rävar, en brinnande bil och en grävling
Först såg jag det bara som ett starkt sken en bit bort. Sedan upptäckte jag att det var eld, det brann i gräset eller i ett litet hus. Nej, det var en bil. Herregud, det sitter väl inte människor kvar i bilen? Tusen tankar for igenom mitt huvud under några sekunder. Just innan vi fick stopp på vår bil såg jag någon vifta och vinka till höger om oss. Jag drog ned rutan och en kille i tjugoårsåldern sprang ifatt och ropade.
- Vår bil brinner! Hjälp är på väg men ni måste backa! Vänd om, den kan flyga i luften när som helst.
Jag behövde inte vänta på att få den uppmaningen repeterad. En brinnande bil exploderar kanske inte som i Hollywoodfilmer men jag har en gång sett en motorcykel flyga i luften i samband med en brand och bensin är ganska så ruggigt. Jag satte på varningsblinkersen och gick ur bilen för att snacka med grabbarna.
Bilen, en Opel Astra som tydligen var ena killens pappas, var helt övertänd och föraren fick jag inte mycket kontakt med. Stackarn bara stod där och såg in eländet. Hans kompis förklarade att de känt röklukt inne i kupén och de hade bara hunnit stanna bilen innan den fattat eld och de varit tvungna att springa därifrån. Efter ett par minuter stannade ytterligare några bilar bakom oss och när två brandbilar dök upp var vi kanske fem, sex bilar totalt.
Första bilen körde bara förbi för att sätta upp en olycksskylt från andra hållet där det ännu inte bildats någon kö. Den andra bilen stannade precis bredvid det brinnande vraket.
- Vad gör de! utbrast en av killarna. Varför släcker de inte?
Nej, brandmännen tog det ganska lugnt och metodiskt, såg det ut som åtminstone. Snart öste de på släckskum (i brist på andra ord) och en imponerande rökpelare steg upp mot den av eld upplysta himlen. Det tog en liten stund innan elden gav med sig och en av brandmännen kom gående mot oss.
- Är det er bil? frågade han grabbarna som nickade.
- Hur är det med er? undrade han sedan. Fryser du? sa han till föraren som bara stod i t-shirt. Det var nio grader ute. Killen skakade på huvudet.
- Och ni? frågade han mig.
- Vi råkade komma förbi och fick se en brinnande bil så vi stannade, svarade jag.
- Bra att ni stannade.
Han kollade läget med några av de andra som stod bakom oss också. Han sa till killarna som åkt i bilen att de inte fick ge sig iväg för att polisen var på väg och att de behövde prata med dem.
Jag frågade när han trodde att vi kunde köra förbi och han bad oss vänta tills de gav klartecken.
Kort därefter blev vi framvinkade och med doften av bränt gummi i näsborrarna kunde vi ta oss förbi.
- Lycka till, sa jag till killarna innan vi körde.
- Ja, schysst att ni stannade, sa den mer talföre av dem.
Hmm... det känns som en självklarhet att stanna när en olycka har inträffat, samtidigt måste jag erkänna att jag aldrig ens vågat tänka tanken att köra förbi en fullt brinnande bil i mötande körbana.
Det är lite sexigt med brandmän i alla fall. De vet säkert vad det gör, de vet hur bränder i bilar beter sig och självklart jobbar de med säkerhetmarginaler, men det kan fan inte vara 100% riskfritt att stå tre meter från brinnande bensinbomb och spruta vatten (eller vad det nu är), det kan bara inte vara det. Tuffa killar.
Var kan man köpa en sån där kalender?
Ingen bra idé
Egentligen visste jag det.
Det här är ingen bra idé Johan.
Ändå lyssnade jag inte på mig själv.
Jag åt den där spaghettin och köttfärssåsen i sängen.
Nu måste jag tvätta sängkläderna ikväll vare sig jag vill eller inte.
Fast det var väl ändå dags.
Äntligen lite respekt!
Jag mailade min chef och berättade att jag har för avsikt att gå till jobbet imorgon. Nyss ringde han. Han har diskuterat det med vår VD och de tycker att jag ska vara hemma imorgon också. Hehe... folk är rädda för mig och min eventuella influensa. Ingen rädder för vargen här men när grisen kommer då skriker de och springer.
Frågan är nu: Får jag gå ut och leka? Eller får jag åtminstone åka och handla? Jag ska skriva SVININFLUENSA med svart penna på tröjan, jaga folk på Hemköp och slicka dem jag fångar i ansiktet.
Äntligen lite respekt!
Bearnaisesås av det rätta märket
Hur vet man om man har fått den så kallade svininfluensan egentligen? Det vet man inte, sa de på radio, inte förrän man har varit hos doktorn och undersökt sig. Spelar det någon roll? De flesta får relativt lindriga symptom och jag känner inte att jag håller på att dö precis. För säkerhets skull dricker jag upp en hel kastrull med bearnaisesås av det rätta märket.
Vad ska man egentligen ta sig för när man är sjuk? Ja, jag räknar med att vara hemma imorgon också. Jag är urtrött på att vara hemma, men att sitta på jobbet med ett rivjärn nedkört i halsen gör ingen glad. Jag har börjat göra om hela min relativt imponerande Iron Maiden-samling till mp3. Jajamensan, här kör vi inte med illegalt nedladdad musik i lurarna inte.
Nu ska jag lägga mig ned och tvångsblunda till tonerna av "Be Quick or Be Dead". Sov gott.
15 kg borde göra susen
Det skramlar och låter och stinker gräsklipparavgaser i sovrummet där jag sitter/ligger.
Fråga: Vad ska jag kasta på honom?
1) Ägg? Jag har två stycken.
2) En tung bok? Jag har nog någon jag kan avvara i bokhyllan.
3) Grabbens gamla pc. 15 kg borde göra susen och den funkar ändå inte.
Andra förslag?
Om du är sjuk får du inte gå ut och leka
Min hals känns öm och svullen på ett sätt jag inte kan minnas att den någonsin gjort förut. Jag tror att jag har varit feberfri större delen av dagen men om det beror på tabletter eller på att jag håller på att bli frisk vet jag inte. Jag tror iallafall inte att jag drabbats av någon svininfluensa och det känns ju bra.
Jag var tvungen att åka ned till Hemköp förut. "Om du är sjuk får du inte gå ut och leka". Det är märkligt hur den gamla regeln man hade som barn fortfarande sitter i. Tänk om någon arbetskamrat ser mig? Min chef bor nästan granne, bara tvåhundra meter bort eller så, tänk om han skulle se mig? Men visst måste man få åka och köpa mat fast man är sjuk? Visst måste man till och med få gå ut och ta lite luft om man orkar? Inte för att jag orkat men ändå. Jag är vuxen och jag lovar att jag inte ska leka ute, bara handla mat och halstabletter.
Skrotan har varit här och pysslat om sin pappa med kladdkaka och grädde. Jag är inte bara sjuk, jag tänker bli tjock också. Det är nog förresten ingen fara, det jag ätit de senaste två dagarna är lätträknat.
Den där mysigheten med att vara lite sjuk som jag pratade om, att bara få sova när man vill och hur mycket man vill, att få sitta med täcket i soffan och se vilken film man vill, den börjar gå över nu. Nu vill jag att något ska hända. Jag vill träna. Det känns som att jag sitter här och förtvinar.
Jag ska försöka tvinga fram lite febermysstämning och leta reda på en film tror jag.
Mmm ... film och glass, det blir bra.
Feber
När jag satte mig i bilen för att åka hem från Örebro igår kände jag mig lite torr i halsen. Väl hemma hade torrheten förvandlats till en ond hals. Imorse kände jag mig inte redo att gå till jobbet, trots att jag egentligen var ganska pigg. Jag stannade hemma och det kanske var lika bra det. Resten av dagen har jag legat och skakat i soffan med feber.
I lägenheten finns ingen treo, panodil eller ipren men jag hittade några gamla Diklofenac (jag skulle kunna titta efter hur det egentligen stavas men jag orkar inte) vilket kanske är något starkare än vad nöden kräver. Hur som helst så håller de febern i schack och det är rätt skönt.
Ibland kan jag tyckat att det är lite mysigt att ligga i sängen med feber, är jag konstig då? Fast jag borde inte tänka den tanken fullt ut, sist jag gjorde det bliv jag liggade med 39 grader i tre veckor. Myskänslan går över efter en till två dagar.
Vi får se hur jag känner mig imorgon.
Jag kan diska den här
Ljusblå:
- Kan du vispa lite?
Jag:
- Eh... visst. Jag öppnar kylskåpet och letar efter grädden. Hittar ingen. Hmm... på spisen står en paket mjölk. Hon kanske menar mjölk till kaffet, inte grädde till kakan.
Jag:
- Du menar mjölk?
Ljusblå:
- Ja.
Jag måste ha en kastrull så jag tränger mig fram förbi Ljusblås ben för att ta fram en ur skåpet.
Ljusblå:
- Jag kan diska den här.
Ok älskling, du är jätteduktig som kan diska och ha dig men om du bara flyttar dig lite så kan jag öppna luckan.
Jag får upp skåpet och tar fram en kastrull.
Ljusblå (med en knivsudd skärpa i rösten):
- Jag kan diska den här.
Jag känner mig förvirrad. Vad menar hon?
Jag:
- Jaha, du menar att jag ska värma mjölken i kastrullen du håller på att diska?
Ljusblå:
- Ja.
Jag:
- Haha, jamen säg det då.
Ljusblå (leende):
- Är detta en sån där manligt/kvinnligt -diskussion?
Jag:
- Det verkar så.
Hatisk
Tyvärr hjälpte det inte.
Jag börjar bli hatisk till den där mopeden.
Ja, jag ser också mönstret. Jag och fordon hör liksom inte ihop. De vill jävlas med mig.
Fransmän är de båda två.
Förgasaren är kliniskt ren, ändå bär sig mopeden åt på precis samma sätt.
Fortsättning följer....
Fördomar som stämmer
Alla i Motala är tatuerade.
Inte konstigt att man blir sugen själv emellanåt.
