1007639
Äntligen, nu ska jag kasta den där jäkla stegmätaren i havet. Eller inte. Jag kommer
kanske att gå mer än jag gjort tidigare även fortsättningsvis, det är skönt att gå, men
det kommer att ske under betydligt lugnare former.
Ljudböcker jag lyssnat på:
Stäppens krigare - Conn Iggulden
Bågens mästare - Conn Iggulden
Bergens väktare - Conn Iggulden
Midvinterblod - Mons Kallentoft
Sommardöden - Mons Kallentoft
Höstoffer - Mons Kallentoft
Skumtimmen - Johan Theorin
Nattfåk - Johan Theorin
Blodläge - Johan Theorin
Vansinne - Dean Koontz
Ljudböcker och promenader is da shit.
46 dagar
1007639 steg
21905 steg per dag i snitt, det är över en och en halv mil om dagen.
40687, så många steg gick jag som mest en dag.
1:a på Linköpingskontoret.
7:a på bolaget totalt, av 545 deltagare eller så.
Jag är jättenöjd.
Slutstegat och sluttjatat om detta på min blogg, jag gissar att ni inte kommer att
gråta över detta.
Nu ska jag börja fota lite igen
Tårögd
Victoria och fan ta mig om jag inte blev lite tårögd.
En dag måste jag kanske hålla tal på bröllop, till mina barn eller så.
Jag bävar för det.
Jag är alldeles för blödig.
Jag har alldeles för lätt till tårarna för sådant.
Grå
Jag får ärligt tala en chock när jag ser mig själv på bilder nu för tiden.
Min egen bild av mig själv är betydligt mindre grå. Betydligt mindre.
Vi pratar inte om grå stänk längre.
Screwing around
De trötta ögonen kommer av vitt vin och för långa promenader.
Den bistra macho-minen beror på att jag köpt en ny skruvdragare.
Jag tillbringar gärna dagarna screwing around kan man säga.
Bus
Ibland blir jag lite rädd för Ljusblås äldsta dotter....
904449
Jag är ingen speciellt romantisk man för tillfället. Jag vaknar på morgonen, går
en promenad på sju kilometer. Äter frukost och sover en stund till. Därefter går
jag samma runda igen, oftast. Ibland varierar jag runda lite. Det blir gärna ett
glas vitt till maten, det är ju ändå semester. Sent på kvällen avslutar jag med en
rejäl promenad också. Det jag försöker säga är att mitt liv mest handlar om att
äta, gå och sova. Några få dagar kvar nu och det har gått ganska bra måste jag
säga.
Mitt mål var aldrig att vinna hela den här stegtävlingen. Bland 545 (tror jag) tävlande
siktade jag inledningsvis in mig på att sluta bland de hundra bästa. Det där målet
har kommit att ändras lite.
Nu har jag totalt gått 904449 steg. På torsdag avslutas tävlingen och visst skulle
det kännas fint att ha passerat en miljon då. Det är inte omöjligt alls. Jag ligger nu
till slut etta av de tävlande på kontoret i Linköping, men det finns tokjävlar som
flåsar mig i nacken. Aldrig i helvete att jag tänker ge mig. Aldrig!
Bland de 545 har jag plats 10. Det är jag mer än nöjd med. Jag vill gärna behålla
den platsen.
- En miljon steg
- Bäst i Linköping
- Topp tio totalt
Så ser mina mål ut.
Här kommer lite promenadbilder från västkusten.
Vardag med lite spänning
omväxling, sedan jobbar jag hela juli igen.
Att ge sig iväg några längre sträckor med min bil betyder extra spänning på ett
sätt man kanske inte alltid välkomnar. Som när jag trött stannade till vid Brahehus
för att pigga upp mig med en kopp kaffe. Tror ni bilen går igång när jag sedan ska
vidare därifrån? Icke. Jag vred på nyckeln men fransmannen hade tagit siesta.
Den där bilen har på något vis lärt mig att inte bli arg, upprörd eller ens orolig.
Fransosen gör som den gör.
Jag drack upp mitt kaffe i lugn och ro medan det var varmt. Sedan vred jag på nyckeln
igen. Dött. I en bil precis bredvid mig satt ett par och åt något som från mitt håll
liknade kebabrullar. Jag hade ingen lust att gå ut och öppna motorhuven medan de
satt där och åt. Att fungera som pausunderhållning ville jag inte. Eftersom jag ändå var
trött lutade jag tillbaka sätet och blundade en stund, ja, efter att utan framgång ha provat
nyckeln igen förstås.
Jag måste ha somnat till, för när jag lutade upp sätet igen var kebabmonstren borta.
Utan förväntningar vred jag på nyckeln. Tyst förstås. Nu kunde jag öppna motorhuven.
Därunder fanns kontakter och sladdar man kunde lossa och sedan sätta dit igen.
Jag visste förstås inte vad sladdarna var till för, men om fel kontakt blivit glapp så
antog jag att det kunde göra så att bilen inte startade. När detta var gjort provade
jag med nyckeln igen. Nix.
Jag började se mig omkring. Min bil var parkerad i ett litet nedförslut, och om jag
bara kunde backa den och ställa den rakt ned i den lilla backen så skulle jag kanske kunna
rulla igång bilen. Men det skulle få bli den absolut sista utvägen. Jag vred på nyckeln
igen. Och igen. Igen. Igen. Plötsligt startade den.
Fransosen hade fått en och en halv timmes middagssömn och allt var frid och fröjd
igen. Under 30 minuter var jag fast besluten att göra mig av med bilen, men tanken
gick över.
Vardag med lite spänning har liksom bliivt en livsstil för mig.
Kvinnosak
"Du kan åka så snart du vill till björkebo. Du åker genom malmslätt och sen åker du in
vid nån kvinnosak."
Just det. Jag hade lovat att hämta honom efter festen han var på igår. Jag kände mig själv
inte helt fräsch då jag tillbringat kvällen med drinkar och öl på Harrys tillsammans med min
kusin. Björkebo? Och vad sjutton menade han med kvinnosak? Sonens sms och vägbeskrivningar
är inte alltid klockrena. Jag svarade:
"Björkebo känner jag inte till, menar du Björkeberg?"
Svar:
"Just det".
Vad den där kvinnosaken var för något begrep jag fortfarande inte, och kanske behövde
jag inte bry mig om det heller. Björkeberg är ett samhälle på landet så litet att man riskerar
att missa det om man inte är uppmärksam. Jag ringde honom när jag var framme:
- Nu är jag vid kyrkan i Björkeberg så du kan komma dit.
- Eh... kyrkan?
- Just det.
- Men du, kör in på grusvägen en bit.
- Är du säker på att du är i Björkeberg? Här finns ingen grusväg vad jag kan se.
Efter en stund fick jag prata med pappan till tjejen han varit på fest hos.
- Åk 200 meter från kyrkan mot Västerlösa till. Där ser du en skylt där det står "Kvinnslunda 1".
Så var det alltså med kvinnosaken. Jag skakade på huvudet för mig själv.
Festen hade hur som helst varit lyckad.
- Jag sov i tält med typ elva tjejer, deklarade sonen glatt.
Jag tror och hoppas att det där inte var fullt så spännande som det lät.
620569 (och sommarfest)
Som utlovat kommer jag inte att sluta tjata om stegtävlingen förrän efter den 24/6.
Dalmasen är feg, feg, feg. När det gått upp för honom att jag passerat och numer ligger
före så slutade han registrera sina steg dag för dag. Han säger att han tänker regga
allt på en gång i slutet "för att få bort tävlingsmomentet". Så eftersom jag egentligen inte
har en aning om ifall jag ligger före eller efter så koncentrerar jag mig på kontorets etta.
Jag knappar in.
I förrgår hade vi sommarfest här på jobbet. Jag vet inte varför det blir så, men jag blir alltid
indragen som arrangör. Allt var planerat för utomhusaktiviteter och även om vi hade en
reservplan i händelse av regn, så togs beslutet vid lunch att vi kör ute.
Halv fem började regnet. Det var i senaste laget för att iscensätta plan B, men så gjorde
vi. Det blev hur som helst ganska lyckat. Det blev en lagtävling där de tävlande skulle
gissa vilka sorters ost, korv, färska kryddor, öl mm som vi placerat ut i skålar och tillbringare
i olika rum huset. Det visade sig inte vara så lätt att skilja på herrgård, svecia och grevé,
eller chorizo, salsiccia och bratwurst när inga etiketter fanns.
Eftersom snapsar hälldes upp till maten blev jag helt klar yr i bollen.
Jag somnade full och jag vaknade full på torsdagen.
Vilket moget beslut tror jag att jag tar då? Jo, att gå till jobbet såklart.
1,5 mil på något över 3 timmar. Halv sex var jag utanför dörren. Jag kommer nog inte
att göra om det. Promenaden på 19000 steg tog hårt på mig. Att gå så många steg på
en dag hör inte alls till ovanligheterna, men att göra det i ett sträck var inte roligt. Jag
hade ont i hela kroppen på kvällen och gick inte många steg till.
Jag har plats 15 av 500 sådär och jakten på Linköpings förstaplats fortsätter. Men jag är
skittrött på att gå. Fattar inte var min envishet kommer från just nu.
Kolla, där kan man se lite av den där förhatliga lilla gubbmagen.
Du borde inte stå så nära det feta köttet Johan
Kronofogden
för att komma på ett ämna att skriva om, men till sist föll valet på hushållsekonomi, ett
ämne jag själv blivit mer eller mindre frivilligt insatt i under det senaste året.
Jag:
- Du vet väl vad kronofogden är eller hur?
Son:
- En, njae.... menar du kronfågeln?
Först blev jag panikslagen. Min egen son har ingen aning om hur det där fungerar.
Sedan tänkte jag om. Med lite tur kommer han aldrig att behöva anledning att ha
någon större koll på kronofogden.
Några bilder
537193
Jag är ledsen över två saker.
1) Min blogg är dåligt uppdaterad.
2) Uppdateringarna handlar nästan uteslutande om min jävla stegtävling.
Den 24/6 är eländet över, men jag ska försöka skriva om något annat också.
Min onda tå blev raskt bättre när jag bytte tillbaka till mina Ecco. Jag tror på viss variation
när det gäller val av sko. Högra knät har kärvat en aning men under morgonpromenaden
kände jag mig starkare än någonsin.
Under fredagsfikat gick det upp för min kollega med daladialekten att jag inte låg så långt
efter som han trodde. "Fan, du ligger ju 1600 steg före mig", sa han sedan när han kollat
upp det hela. Det var detta jag velat undvika. Nu hade jag retat upp honom.
Min strategi inför helgen var att gå på knockout. Att gå så många steg att han skulle tappa
sugen helt när det väl blev måndag igen. 30000 steg om dagen skulle nog göra susen.
Riktigt så blev det inte, men ganska bra ändå.
När jag nollställde stegmätaren visade den 717171 (vackert) på tre dagar. Det är ett snitt
på nästan 24000. Jag har nu utan tvekan andraplatsen på kontoret med trean 18000 bakom
bakom mig. Jag har knappat in 10000 på ettan men tyvärr är det 50000 kvar.
Jag har en 17:e plats på företaget totalt där ledaren hade nästan en miljon steg.
Gud vad jag tjatar.
Förlåt.
441870
sitter allra närmast mig på jobbet, vid min högra sida bara två meter bort. Ingen av oss
nämner stegtävlingen längre. Han har verkat trött på sistone, muttrat om att han sänkt
sina ambitioner. Jag litar inte på honom för fem öre. Jag säger inget. Om det nu är så
att han inte tänker satsa så tänker jag inte riskera att hälsa bränsle på en döende eld.
Jag vill inte göra något som kan få den där tjurskallige dalmasen att rycka upp sig.
Jag trodde att jag hade passerat honom, men han måste ha gått långt igår.
Nu håller jag järnkoll på konkurrenterna dag för dag i ett excelark.
Själv har jag fått ont i höger stortå, något som för mig att vilja vinkla foten åt höger för
att inte belasta tån i onödan. Den där lilla, men onaturliga vinkeln kommer att få knät
att protestera så småningom. Jag kanske borde vila lite? Men då kommer jag efter.
Dessutom ligger jag 55000 steg bakom kontorets innehavare av förstaplatsen.
Hur den mannen kan gå som han gör begriper jag inte. Med rejäl ölmage och glatt
humör flinar han omkring på golfbanorna och går 25000 steg om dagen i rent oförstånd.
På företaget totalt ligger på på plats 20.
Nu ska jag massera min tå. Jag kanske ska prova att byta skor. Stortån vill inte röra
på sig. Snart är det lunchpromenad.
Jag orkar inte.
Ändå kommer jag att gå.
ITP
"Kolla här och utbilda dig"
I det korta mailet från Ljusblå fanns även en länk till Aftonbladet.
Det gick flera timmar efter det där mailet innnan jag fick något arbete gjort igen.
Jag klickade givetvis på länken. Den korta filmen som visades kanske inte kan kategoriseras
som utbildning, reklam skulle jag hellre kalla den, men jag lärde mig ändå några saker.
1) Det är viktigt att göra rätt val för din ITP-pension.
2) Du kan tjäna massor av pengar genom att välja rätt.
3) Du kan förlora din pension om du väljer fel.
Jag blir helt kallsvettig när jag tänker på pension och att jag själv måste göra val som
jag inte begriper. Det känns som att jag tar mina pensionspengar, åker ut till Mantorpstravet
och satsar min ålderdom och framtid på en häst som ser fin ut.
Vad vet jag om hästar egentligen?
När jag talade om att jag ju redan har valt fonder i Asien på hennes inrådan fick jag
en virtuell stekpanna i skallen.
"Alltså – ITP är din tjänstepension – mittennivån på pensionpyramiden.
Shape up nu Johan – tittade du klart på filmen?"
Jaha...
Jag googlade upp pensionspyramiden. Just det, Asienfonderna jag valde var ju ur den
allmänna pensionen, den delen som kallas premiepension. Alla de där begreppen tenderar
att flyta samman till en enda smet för mig.
Men visst gjorde vi ett val här i våras? En tant var ju här på jobbet och förklarade en massa.
Jag surfade på intranätet och hittade företagets pensionsplaner. Jag skrev ut dem och
läste dem. "Årsinkomst över 7,5 inkomstbasbelopp... bla bla bla".
Min hjärna har inte ens kapacitet att tillgodogöra sig säljbroschyrerna.
Jag tappade intresset omedelbart.
Hur som helst så har jag gjort ett val kring ITP. Om det är bra eller dåligt har jag ingen
aning om. Jag lyssnade och litade helt och fullt på den där tanten som antagligen bara
var en säljare med provision på det hon nu sålde.
Juni
Lite mörkt, svart och trist kan jag tycka, vi får se om den hänger kvar hela månaden.
Det här är en ganska gammal bild. Jag har inte fotat så mycket på sistone och har inte
haft några bra idéer.
Hej då Maj!
Jag vet...
Är ni nöjda om jag säger att jag känner mig lite stressad?
Tills imorgon bitti?
400039
stegräknarhållet. Sett från andra håll vet jag inte men det kanske var bra att Ljusblå
jobbade. Den där gamla hunden som alltid studsar som en gummiboll så fort han anar
att jag ska gå ut med honom, rörde sig inte ur fläcken där han låg i korgen ens när jag
viftade med kopplet i söndags eftermiddag.
Igår slog jag mitt personliga rekord på en dag. En timme på morgonen, en timme på
lunchen, en stund på Ica Maxi och två timmars kvällspromenad gav över 33000 steg.
Jag är nu uppe i de nivåer jag skakade på huvudet åt i början. Det är inte jobbigt att gå
längre. Det handlar bara om hur mycket fritid man är villig att offra.
Det och motivation.
Motivationen kommer från bra ljudböcker och flåsande kollegor som med hånfulla flin väser
att de ska ifatt mig. Jag ser mig själv som totalt prestigelös och jag brukar liksom aldrig
känna någon tävlingsinstinkt överhuvud taget.
Nu känner vargen vittring av blod.
Jag kommer aldrig att vinna hela tävlingen. Killen som leder har gått närapå dubbelt
så mycket som jag gjort. Det känns på ett sätt obegripligt, men om jag gått 30000 steg
per dag sedan starten så hade jag idag haft en andraplats. När jag registrerade imorse
hade jag plats 19 av runt 500. Det är väl inte så himla illa ändå?
I Linköping ligger jag fortfarande trea, men jag har knappat in. Jag ser faktiskt att jag
möjligen skulle kunna ta hem kontorets förstaplats om jag ökar på lite till.
Jag vet inte om det är värt det.
Jag vet inte om jag kommer att satsa på det.
Men kanske.....
