- Nu är vi med hund Johan, log Ljusblå kärleksfullt där vi satt mitt emot varandra vid köksbordet med var sin kopp kaffe.
På något sätt hade tydligen ett missförstånd uppstått, och jag kände att det är lika bra att reda ut det direkt.
- Nej älskling, du är med hund, inte jag.

Ända sedan vi träffades har hon till och från pratat om hur mycket hon skulle vilja ha en hund. Hon är uppvuxen med
hundar och helst av allt hade hon velat ha en Beagle. Bus och Bråk är också väldiga djurvänner och jag tror att det
främst är de som ligger bakom det som nu håller på att bli verklighet.

- Vad är du uppvuxen med för djur, frågade Ljusblå också.
- Akvariefiskar, svarade jag. Det var min pappa som hade sådana under lång tid, och visst hände det att jag tittade på
dem, men inte var det så att jag grät precis när farsan emellanåt ordnade med begravning via toaletten. Nej, jag har
inte samma nostalgiska inställning till hundar som min tjej.

Hunden i fråga heter Challe och är en Jack Russell. Han är elva år och familjen Blå får honom helt gratis mot att de
tar hand om den om jag förstått det hela rätt. Fodervärd kallas det. Det är hundköp på Spargrisens vis det.
Vi åkte ut till kenneln för att titta. Dagen innan hade redan Ljusblå och Bus varit där och sett den, nu var det Bråks,
Skrotans och min tur. Jodå, hunden var väl ganska fin. Är man elva år och hund är man lite grå till utseendet, men det
är man som människa och 43 år också. Jag upplevde kanske inte hunden som särskilt intresserad av någon av oss.
Det är en lagom storlek på hund kan jag tycka. Inte så stor att man behöver köpa största kombin men inte heller någon
liten sönderavlad, folkilsken knähund.

Ändå är jag inte övertjust. Jag tror en hund i familjen har potential att påverka livet lite för mycket. Jag är rädd att de mysiga barnfria helgerna när det bara är Ljusblå och jag är ett minne blott. Nu har vi en elvaåring på heltid som inte lär
låta oss ligga och mysa på morgnarna för att han måste gå ut.  Jag kan redan känna lukten av hundfjärt när Challe
ligger bredvid oss i soffan när vi ser på tv, och jag fasar för att tungan jag möter när jag vänder mig om för att få en puss
mitt i natten inte tillhör min tjej utan någon annan.

Fler saker oroar mig. Varje gång hund har kommit på tal har jag sagt: "Jag kommer aldrig att hantera några bajspåsar".
Jag lovar, varje gång har jag sagt det. Ändå tittade Ljusblå oförstående på mig när jag upprepade mitt mantra på provpromenaden i dag.
- Du lär dig nog, sa hon. Den där kvinnan lyssnar inte på mig.
Jag har också en känsla av att Bus och Bråks kärlek till det där djuret inte håller i sig speciellt länge. Särskilt
inte klockan fem en morgon i tio minusgrader.

Jag vill kalla mig djurvän. Jag tycker om djur, särskilt katter eller vår lilla hamster. Jag gillar väl hundar också på sätt
och vis. Att leka och busa med dem är ju jätteroligt, men att ta hand om dem är helt enkelt inte min kopp te. En hund
kräver ett helt annan engagemang än en dvärghamster.

Men ser jag då inga fördelar med den där hunden? Hmm... nej, det gör jag nog inte. Förutom att den är elva år då
kanske, hur gammal blir en hund?  Är jag super-negativ? Vi kan väl kalla det Super-betänksam? Om jag slipper
bajspåsarna, om kärlekslivet förblir intakt och om ingen av de andra farhågorna ovan slår in kommer vi nog bra
överens Challe och jag.

Det kunde varit värre. Det kunde varit en Beagle. Jag är rädd för Beaglar.
Men det tar vi en annan gång.