Idag har jag använt uttrycket "lyckans ost" två gånger.
Det är en ganska konstig sak att säga tycker jag.
Är en ost lyckligare än andra mejeriprodukter, eller hur menar man?
Lyckans gräddfil ligger inte riktigt bra i munnen och lyckans mjölk låter direkt fånigt.

Eller är det som "Sola i Karlstad", att det inte alls syftar på lycka som i lycklig utan på någon gammal snäll gumma som kallades Lyckan för sitt goda humörs skull. Det enda som kunde få henne att mulna till var om någon rörde hennes ost. Man använde kanske uttrycket i samband med ett finger höjt till varning:
- Rör den inte, det är Lyckans ost.

Nej förresten, så här var det ju. Då och då kunde det komma sig att gumman bjöd på en liten bit av sin goda ost och den som fick smaka (ty det var få förunnat) var riktigt go och glad i flera dagar. "Lyckans ost" sa man då och det fick en slags dubbel betydelse.

Nu känner jag att jag snart kan konkurrera med folklivsfanatikern Job Andersson i Mammas nya kille.