Jag tänker upprepa mig. Ni får stå ut, men jag tänker tjata om den där diskmaskinen igen.
Okej, okej, jag vet att en diskmaskin inte är något märkvärdigt för de flesta av er. Jag vet att jag inte är först i världen med uppfinningen diskmaskin. Faktum är att det nog har funnits en sådan i mitt hem större delen av mitt liv.
En viktig skillnad finns dock: Sedan jag separerade och flyttade till egen lägenhet för två år sedan är det jag själv som har ansvaret för allt, inklusive köket och disken.

Inte förrän nu har jag förstått hur en liv med diskborste och svamp har hämmat mitt liv. Jag tänkte aldrig på att det var detta som gjorde att jag ibland tog den enkla vägen med smörgås i stället för riktig middag. Jag lät bli att göra grönsaker till maten. Jag drack vatten direkt ur kranen. Ibland struntade jag helt i att äta. Omedvetet gjorde jag allt för att minimera mängden disk. När jag väl lagade riktig mat var det något som gjorde att jag inte kunde njuta som jag borde (ja, ibland berodde det på hur själva maten smakade) och nu har det gått upp för mig. Hur jag än försökte koppla bort tankarna så visste mitt undermedvetna vad som väntade efteråt: En stor jäkla hög med disk.

Nu är det precis tvärtom.
"Vad ska vi äta i dag?" undrade Skrotan i helgen.
"Vet inte riktigt", svarade jag. "Det spelar ingen roll, bara det blir mycket disk."
Jag älskar den där maskinen. Den har höjt min livskvalitet med en himla många procent.

I dag har jag inte fått ihop en full maskin. Det känns lite sorgligt. Jag gillar det där ljudet av min maskin som gör jobbet åt mig. Hoppas den inte känner sig ledsen och övergiven. Jag kanske borde gå ut i köket och smutsa ned något?