Om att offra sig för moder Svea
Det blev en del intressanta kommentarer på Ljusblås blogg om köpstopp. Några är positiva och tycker att det verkar spännande, andra verkar anse att det är dumt och näst intill oansvarigt då ett utbrett köpstopp bland svenska folket inte vore bra för landets ekonomi. De har förstås rätt, tänk om alla skulle sluta handla?
Om jag inte är helt fel ute så är inte syftet med den där idén att försöka trycka köpstopp på andra människor, utan ett experiment, en slags personlig utmaning, en resa som många kanske kan finna ett visst nöje i att följa. En eller annan kommer möjligen att inspireras att göra ett eget försök, men jag tror då att det främst handlar om människor som redan funderat på det, eller som faktiskt behöver göra det eftersom kronofogden är dem i hasorna.
"Pengar är till för att rulla", "Om alla gjorde som du skulle Sverige stanna", så skrivs det i kommentarerna. Ja, fram för fler lättillgängliga kreditalternativ som sms-lån bara. Personliga tragedier betyder väl inget i det större perspektivet? Herregud, det handlar ju om att offra sig för moder Svea här! (Om någon missade ironin så läs igen).
Om människor som verkligen behöver kan få tips om hur man lever ett liv utan att konsumera över sina tillgångar från en blogg med namnet Köpstopp, så är det väl ingen frisk människa som kan säga annat än att det är en ganska god gärning?
Jag tror att kritikerna är människor som redan har en packe pensionsförsäkringar och som skulle få en rejäl slant över om de sålde villan och betalade lånen (Intressant nog stämmer den beskrivningen någorlunda in på Ljusblå, hon behöver ju inte göra det här egentligen). De förstår inte alls vitsen med det här, de frågar "Vad ska man göra med alla pengar? Lägga på hög?". Kanske kan de inte riktigt föreställa sig hur ett liv utan shopping på helgerna skulle te sig. Vi lever i en tid där man byter ut ett kylskåp för att färgen är fel, inte för att det är trasigt. Vad skulle folk göra med all tid?
Nej, den där bloggen kommer inte att få parkeringarna på Örebros konsumtionsgetto Marieberg eller Linköpings dito Tornby att stå tomma i framtiden. Att handla har blivit ett sätt att leva.
Om ett år bör min tjej rimligtvis ha en del pengar på banken. Om ett år bör hon också ha ett uppdämt köpbehov av både ditt och datt. Nya jeans? En ny häcksax? En lite finare födelsedagspresent till flickorna (eller hennes kille) som kompensation för allt lidande under snålåret? Kanske upptäcker hon att hon kan göra den där semesterresan till Thailand? Eller lyxar hon till det och kastar ut tjock-tv'n till förmån för en modern platt?
Jag tror det ordnar sig. Pengarna kommer tillbaka in i konsumtionsapparaten vad det lider. Vi har byggt upp hela vårt samhälle kring konsumtion, ja, nästan hela vår civilisation bygger på det.
Jag tror inte det går att ta sig ur.
Att komma hit känns som att komma i lä från snålblåsten på Köpstopp! Tack Älsklingen!!!!
Det enda som är dumt är att jag a-l-d-r-i-g kommer att kunna säga "min man förstår mig inte" när jag är sur på dig.
Bra Doc, du skriver det jag haft lust att skriva.. Ljusblås köpstopp kommer inte försämra finanskrsen ett dyft.. En av anledningarna till att vi har finanskris är faktiskt överkonsumtion, med lånade pengar!!
Tar man med miljöperspektivet i det hela,, ja då gör vi faktiskt vinster med köpstopp. (Kanske inte Ljusblås lilla skärv) Miljövinster! Ta tex alla dessa förbaskade långtradare som forslar varor på vägarna, tillverkning, plastproduktion.. listan kan göras oändlig. Hejja Ljusblå..
Titta på zeitgeist-filmerna så förstår ni hur allt det här med pengar egentligen hänger ihop och det är ingen skön sanning...zeitgeistmovie.com
Att säga att köpstopp är dåligt för ekonomin i det sammanhanget, är ännu ett i raden av påhitt som den stora centrala världsbanken tutat i oss.
Tack för synnerligen bra och underhållande läsning, doktorn. Jag blir nästan alltid på bättre humör efter ett besök här!
/Den blonda tjejen
Jag har då och då funderat på att ha ett års köpstopp som Ljusblå. Att handla privat är något jag inte tycker om. Till en del kan det bero på att jag har vad jag behöver. Ser inte poängen att varje månad springa ut och t ex köpa 5 skjortor. Har hela garderoben full redan. Köpa ny jacka varje vår bara för att det ska vara ny färg eller annat sorts snitt på den orkar jag inte med. En annan anledning kan nog vara att jag handlar prylar till jobbet för drygt 2 miljoner/år. En del av dessa prylar skulle kunna undvikas om folk tänkte sig för lite. Men eftersom det är kontorets kopiator gör det ju inget om man råkar skada den så den lägger av. Det är ju bara att köpa en ny, det är ju någon annan som betalar.
Att spara lite av sina pengar är inte alls fel. En arbetskamrat måste fixa två av sina tänder nu och fick veta att det kommer att kosta honom 30 000. Han kom plötsligt på att det kanske är dumt att handla upp alla pengar så fort lönen har satts in på kontot.
Om det vore möjligt skulle jag sluta äta, det är bara ett besvär att handla hem mat.
