Vet ni vad 15 minuter kostar hos min tandläkare?
580 spänn och då fick jag ändå dra nytta av tandvårdsreformen med 150.
Det blir väl närmare 3000 kr i timmen?
Vad sjutton gnäller jag på frisörskostnaderna med ynka 450 i timmen för?

Jag vet inte vad jag ska tycka om min tandläkare egentligen.
Man kommer dit, en ljus och trevlig mottagning med trevlig personal.
En söt och trevlig tjej ropar mitt namn och visar mig vägen till själva rummet där undersökningen ska ske.
Det rummet är också trevligt. Allt är så jävla trevligt, till och med tandläkaren själv är trevlig.
Men...

Allt går så fort.
Slangar i käften först.
Sedan börjar min tandläkare prata med mig.
"Hur är läget annars då?"
"Vad tror du om hockeyn ikväll?"
Jag vet inte vad han förväntar sig för slags svar, men det som kommer ur mig mellan gurglet och slangarna är något i stil med: "Gahgrrl" och "eeehgrl".
Jag vill gärna föra diskussioner (och då helst om min tandhälsa) innan eller efter slangarna, inte under tiden, men då hinner jag inte.
Allt går som sagt fort.

Men det är klart... med Leffe tandläkares timtaxa skulle jag säkert bli oerhört frustrerad om han vore en långsam, sävlig person som hade långa utläggningar kring varenda en av mina tänder.

- Jag letar egentligen inte efter karies hos dig, för det finns inget, jag letar efter sprickbildningar, sa han.

Suck. Jag är en pressare. När jag är hungrig, orolig, koncentrerad eller vad som helst, så biter jag ihop mina tänder så hårt att de spricker. Det är en aning onödigt.

I övrigt gick det bra. Inga reparationer och ingen ombesiktning behövs.

Där oroar jag mig betydligt mer för bilen.
Det är snart dags.