Jag kan inte fatta att det är sant.
Jag kan inte förstå att den bepansrade stridshästen travar vidare.
Jag pratar förstås om Sonens moped.

I över ett år har den stått där i garaget, nedplockad i molekyler (stora molekyler,
men ändå) och bara samlat damm.
- Jag har rengjort förgasaren tillsammans med min något händigare bror.
- Jag har sett till att de slangar som varit lite spruckna i ändarna kortats av och/eller
  tejpats för tjuvluft är något dåligt när det gäller motorer har jag förstått.
- Jag har tömt tanken och silat bensinen genom en tratt med filter.
- Jag har bytt bränslekranen.
Inget av det där hjälpte ju. Mopeden startade fint, men dog som en åsna vid gaspådrag.
(Jag tror inte "dog som en åsna" är ett vedertaget begrepp, jag hittade just på det).

Sonen tog tåget ned till Ugglarp via Katrineholm och Göteborg under mina sista dagar där,
och vi pratade en del om den där mopeden. Han ville väldigt gärna ha igång den.
- Ja, nu ska vi se till att den funkar igen, lovade jag. Jag menade det. Jag var beredd på
att forsla in den till vilken verkstad som helst och betala dyrt för att få liv i den. Först ville
jag bara titta en gång till själv. Igår rullade vi ut den ur garaget i kvällssolen.

Efter några tramp på kicken startade den fint. Som vanligt dog den vid gaspådrag.
Slangar för bensin och vakum såg spruckna ut igen. De måste bytas ut bestämde jag, men
eftersom vi hållt på så himla mycket med det där så visste jag att det där inte kunde vara
hela problemet. Sonens mamma har en granne vars pojke går i Skrotans klass. Pappan
verkar vara en trevlig typ och vi har hejat på varandra när jag haft ärenden dit. Dessutom
har han en Harley Davidson som jag är svårt avundsjuk på, men det är en annan historia.
HD-killen har vid några tillfällen erbjudit sonen att ta en titt på moppen, men så långt hade
det aldrig blivit något bra tillfälle. Nu var det tillfälle tyckte vi.

HD-killen kom. Tittade. Lyssnade. Tyckte att slangarna var lite spruckna. Vi tejpade tillfälligt för
att få tätt. Moppen startade och när gashandtaget vreds om reagerade den precis som den borde
göra. Vad fan! Det här är lite typiskt. Han gjorde INGENTING som jag inte gjort tio gånger förut
men när mina fingrar inte medverkade i alla moment så funkade det alltså.

Jag är glad att Sonens moped funkar, tro inget annat. Ändå retar det mig lite att jag inte
blev hjältefarsan som fixar allt och begriper sig på motorer och sånt.
Nåja...

Nästa steg blev att sätta ihop alla kåpor och skruvar som jag lossat. Det var en söt liten
hög kan jag lova. Jag fick dit det och trots att jag var orolig för att inte alla skruvar skulle
finnas kvar blev det några över. Är det bra?