Doc

Då är jag hemma efter en helg i Örebro. Jag har jobbat med att skrapa trappräcket, det behöver målas om. Det är för övrigt andra helgen jag sitter där med varmluftspistol och skrapor. Det tar längre tid än man tror, mycket längre. Man måste passa på medan det är fint väder.

Hela sommaren har jag gått omkring och varit besviken över att fjärilarna verkar ha dött ut. Jag blev därför en aning exalterad när jag upptäckte en otrolig massa bland nässlorna bakom hennes tomt. Jag var bara tvungen att slita mig och krypa omkring bland buskarna med kameran. Jag tror inte jag överdriver om jag säger att jag skulle kunna ligga där en heldag och bara försöka få den perfekta fjärilsbilden. Jag tycker de är helt magnifika, så otroligt vackra djur. Nu blev det bara någon halvtimma, det känns konstigt nog inte helt bra att leka med kameran när ens tjej klipper gräset, målar och jobbar på som en myra i trädgården.

Några bilder blev det, tyvärr många oskarpa. Är det fint väder imorgon har jag lust att skolka och bara fota.








Den här kunde blivit helt underbar med lite skärpa.... grrr.....

    


   

Att fota ormar i naturen känns som en utmaning.
1) De är skygga och alltså svåra att hitta.
2) Av samma anledning har de också bråttom iväg om de nu ändå blir hittade.
3) Fotografen vars första impuls är att springa långt bort från ormen, måste ta sig samman och pga punkt 2 ta bilder fort.
     I det här fallet kände jag mig tämligen säker på att det var en snok jag mött och vågade alltså ringla omkring på 
     samma nivå som ormen.
 
Jag tror det här håller på att bli en naturfotoblogg.
Närå, jag fortsätter blanda.

Alla som tycker att fjärilar har roliga ögon räcker upp en hand.

Den här sländan lät mig tyvärr aldrig komma närmare än 2-3 meter. Bilderna är alltså kraftigt uppförstorade och saknar den skärpa jag helst skulle vilja ha. Bortsett från det, vilket otroligt vackert djur. Den nedre bilden är nästan Disneysöt tycker jag.

Jodå, det var varmt i Kolmården vill jag lova. Kameran var givetvis med och stora objektivet på för att komma nära.
Hmm.... tyvärr är jag inte riktigt nöjd med kvaliteten på mitt 70-300mm. Det blir inte så skarp som jag skulle önska i alla lägen. Jag kanske börjar bli petig, döm själva.


Präriehund.


Snöleopard. Djuren var ganska slöa i värmen.


Jag är rädd för tigrar. Det är väl ganska nyttigt att vara tror jag.


Coyote.








De är mäktiga de där djuren.


Delfinshowen var en utmaning att fota.


De är suddigt, men jag kan inte skylla på objektivet här. Ljuset var dåligt och det gick minst sagt undan.


Hehe, jag återkom till tigrarna hela tiden.






De sötaste djuren hittade vi nog ändå ute på parkeringen.

Jag bara älskar min kamera och den hänger med nästan överallt. Det blir också en hel del foton givetvis.
Håll i er nu, här blir det vykortsinlägg från första semesterveckan.


Ljusblå med syster Lena och kofärgad hund.


Stugan i Ugglarp. I nedkant: Kofärgad hund.


Hästar. Synd att inte Skrotan var med.










Titta inte på frisyren. Jag valde bilden för att jag ser lite mer bredaxlad ut än jag egentligen är.






Ljusblå i koma.






Oftast ser jag grävlingar utmed vägkanten, uppsvullna på rygg med benen rakt upp. Den här krabaten var inte speciellt blyg av sig. Den verkade vänlig, så vänlig att vi fick springa ifrån den. De är rätt gulliga, men jag tror de har vassa tänder.


Idéen till bilden är lånad med tillstånd av Pudding. Detta är den första i min nya bildserie "Saker på kofärgad hund".


Titta inte på frisyren. Jag valde bilden för att jag ser lite starkare ut än jag egentligen är.


Bus mexikanska solgud gav oss en härlig start på semestern.


Inga barn ville följa med oss på den årliga vandringen längs Hallandsleden. Det gjorde däremot Challe.




Ljusblå i "vårt" vindskydd.

Den här godbiten letade farsan fram åt mig när Skrotan och jag var där och grillade igår.
Jag funderar över en sak. Min mor som skriker, springer och halvdör när hon ser en orm på tv, kan ta upp en sån här hårig best i handen och beundrande kalla den för gullig. Hur är man funtad då?
Det kryper i mig när jag ser en spindel, samtidigt kan jag inte låta bli att fascineras. Att ta närbilder av dem kanske kan få mig att se dem annorlunda?
Eh... eller inte...