Doc

Under tiden åt min medhavda låda spagetti och kycklingfilé kom Stjärnsäljarn förbi igen.

Jag:
- Alltså, varför kom du att tänka på mig egentligen? Det måste du berätta.

Säljarn:
- Hahaha... njaaa.... jag vet faktiskt inte.

Jag:
- Jag har ju liksom inte för vana att åka hem och ru**a hos människor.

Säljarn:
- Hahaha... men det kanske är en hemlig önskan du har?


Nu står det helt klart att vår säljare har fantasier om mig.
Isch!

Vid kaffeautomaten.

Säljare:
- Godmorgon Johan! Igår kom jag att tänka på dig.

Jag:
- Jaha, hur kom det sig?

Säljare:
- Det var en sån där fråga Olle-dokumentär på tv.

Jag (road):
- Och då kommer du att tänka på mig?

Säljare:
- Ja, det handlade om en man som åkte runt och ru**ade hemma hos folk.

Jag (oroad):
- OCH DÅ KOMMER DU ATT TÄNKA PÅ MIG??!!

Säljare:
- Ja... alltså när jag ser dig stå så här som du gör nu så kommer jag att tänka på det. Fast skillnaden mellan dig och honom är att du är snygg, han var ganska sjaskig och inte särskilt fräsch. Det var inte speciellt uppskattat kan jag säga.

Jag:
- Och det är den enda skillnaden du kommer på?

Någonstans där blev mitt kaffe klart och jag gick förbryllad tillbaka till mitt skrivbord.
Jag inser nu att det här inlägget måste få en fortsättning. Jag behöver nog förstå varför han kom att tänka på mig i samband med det där programmet.

Jag återkommer i ärendet.

Jour är kul.
Särskilt när de ringer 23:00, just när man funderar på att släcka lamporna.
Fast det var ännu roligare i lördags morse när jag tänker efter.
Då ringde de klockan 04:00.

Men varför klaga. Jag behöver inte gå ut i mörka, blåsiga höstnatten.
Jag behöver bara sitta här och pilla på datorn, som ju ändå var igång
och så håvar jag in lite extra pengar.

Lite kaffe behöver jag nog för att fixa det här.

Jag har försökt klara mig utan att ta med ryggsäcken till jobbet varje dag. Resultatet blir inte helt oväntat att jag inte får med mig allt jag behöver. För andra gången den här veckan ligger telefonen kvar hemma. Det är som att min hjärna bara klarar av att komma ihåg ett visst antal saker. Stoppar jag allt i väskan så är det ju bara en sak att ta med. Nej, nu blir det ryggsäck till jobbet igen.

Tillbaka på jobbet, och alla verkar rädda för mig/grisen.

Stjärnsäljarn kommer hem från arbetet.
Han behöver jobba en stund till.
Han placerar sin laptop på den platta spishällen. Anledningen till just detta val av arbetsplats: Okänd.
Med benet råkar han ovetandes komma åt vredet på spisen. Det stannar inte på 3 eller 5, utan på 12 - Max.
Snart  tycker han att det luktar konstigt i köket.
Frun kommer in. Det luktar bränt.
Förskräckt upptäcker Stjärnsäljarn att han laptop flyter ut över spisplattorna.

Jag dödade min egen pc med kaffe, men här ligger jag helt klart i lä.

När jag gick och hämtade kaffe för en stund sedan satt där ovanligt mycket folk runt bordet, nästan som om det vore möte.
- Har ni måndagsmöte idag? undrade jag.
- Nej, vi har fika, sa någon. Men du kanske har något du vill ta upp?
- Nej, inget ni vill se.
Fem sekunder av total tystnad, sedan trillade poletten ned och allmänt garv utbröt.

Ibland är min hjärna snabbare än Lucky Luke.

"Å fy fan, hur kan de alltid misslyckas med köttet?"
"Det får bli som sist, jag äter bara upp gratängen."
Miner grimaserande avsmak.
Rynkade näsor.
Stora, i några fall nästan helt orörda bitar av kött ligger kvar på tallrikarna.
Dock inte på min, den är helt renskrapad.

Min ambition är att ta med matlåda till jobbet varje dag. Det känns som en stöttande sak att göra i dessa köpstoppstider. Dessutom är det alltid billigare och ofta godare än den mat man kan köpa ute. Ibland blir det ändå så att jag hänger med grabbarna ned till husets lunchrestaurang, särskilt fredagar då det brukar vara något extra gott, som idag: Entrecote med potatisgratäng.

Ozzy gapar förvånat och pekar på min tallrik:
- Va? Åt du upp din?
- Ja, jag har ju mina tänder kvar, svarar jag.

Okej, köttet var inte det möraste jag ätit, men så  himla illa var det inte heller. Det måste finnas många miljoner människor som dreglande skulle kastat sig över de där köttbitarna. Jag förvånas över hur bortskämda och känsliga vi människor har blivit. Snacka om i-landsproblem.

Nu känner jag mig gammal som ens reagerar över att andra människor ratar mat.

"Funktionsmailboxar är nu forwardade...."

Ibland får jag för mig att svenskan på it-företags intranätsidor är lite speciell.

- GODMORGON, GODMORGON, GODMORGON!!!
Mer än så hörde jag inte av telefonsamtalet när jag gick förbi hans rum för att hämta kaffe härom dagen.
Att klockan var kvart i tre på eftermiddagen verkade inte bekomma honom inte det minsta.
Stjärnsäljarns goda morgonhumör räcker hela dagen.
Det är härligt att ha honom tillbaka hos oss.