Doc

Sådär ja. I helgen lagade jag min bil för ytterligare 3000 kronor. Nu har jag ny drivaxel på vänster sida också. Tro't om ni vill, men nu finns inga kända fel på den. Ja, en lampa baktill, men det ser jag inte som något stor grej. Okej, dörrlåsen och ju fortfarande lika dumma, men det problemet ignorerar jag. Hur som helst ser jag inget hinder till att beställa tid hos bilprovningen.
Håll tummarna.

När jag skulle åka hem från jobbet idag fungerade inte fjärren till låset på bilen. Trist, särskilt som bilnyckeln jag har inte passar till själva låset i dörrarna, det går alltså inte att låsa upp manuellt så att säga. Tur i oturen är det då att låset på passagerarsidan fram inte låses alls, vare sig med fjärr eller något annat, så att man alltid kan komma in där. Det gjorde jag.

Men när jag satte nyckeln i tändningslåset, för där funkar den åtminstone, hände ingenting heller. Det var alltså inte fjärrkontrollen som var trasig, det var resten, bilen alltså. När jag säger att inget hände så menar jag verkligen inget. Ingen lampa lös, inte det allra minsta klick eller klonk som tydde på att en nyckel vreds om, syntes eller hördes.

Jag hade åtminstone startkablar i bilen, det har nog alla Renaultägare med överlevnadsinstinkt och jag fick ganska snart tag på en kollega med fungerande bil. Vi kopplade ihop batterierna. Skillnaden i resultat blev exakt noll. Inget lös, inte hördes. Stendöd. Vi gav upp. Efter en stund kom min chef ut för att åka hem. Där har jag i alla fall lite tur, han bor ju ca 200 meter från mig och jag kunde åka med honom hem.

- Där står en till med motorhuven uppe, säger chefen efter en stund och nickar mot en bil trehundra meter bort.
- Det är säkert en Renault, sa jag.
Det var det.

Jag kan fortfarande le åt eländet, men ska vara ärligt så känns leendet alltmer ansträngt.
Jag är oerhört trött på den där bilen.
Jättetrött.

Närmare 3000:- fick jag punga med för det bytta motorfästet och de andra åtgärderna jag yrade om igår. Lika mycket kommer det att gå på när jag ska byta drivknut/drivaxel på vänster sida.
Igen?
Deja vu?
Ni som hängt med mig ett tag känner nog igen det där. Rätt, fast den gången var det ju på höger sida.

Nej, den där bilen kommer nog aldrig att bli helt okej. Det kommer troligen alltid att finnas någonting som jag vet måste repareras inom inte allt för lång tid. Det finns nästan ingenting i framvagnen jag inte bytt. Bilen som kostade mig 25000 har kostat mig lika mycket i reparationer och underhåll, kanske till och med mer. Jag har inte och vill inte ha full kontroll på kostnaderna (jo, jag kanske vill, men jag har för länge sedan tappat räkningen).

Hur ska jag tänka för att inte ta livet av mig? Låt oss säga att jag istället köpt en bil för 50000. Dubbelt så mycket som vad jag gav för den onde fransmannen, och lika mycket som densamma egentligen kostat mig. Jag borde absolut ha fått en finare bil för de pengarna, det hade ju varit kul, men hur troligt är det den inte skulle haft något behov av reparationer alls? Det är svårt att avgöra hur mycket bättre bil man hade fått för dubbelt så mycket pengar, men det hade hur som helst inte varit en ny. Någon eller några reparationer hade nog ändå krävts. Dessutom är åtminstone några av åtgärderna på Renaulten sådana man får räkna som slitage, avgassystem, däck, olja osv. Och just det, en bil för 50000 hade absolut tappat mer i andrahandsvärde än min eller hur?

Jag försöker bara trösta mig själv. Tänka positivt. Det går sådär. Den där bilen har inte varit bra.
Å andra sidan går det ganska bra för mig i alla fall. Det blir ändå pengar över om man säger och det är ju skönt.
Jag kan i lugn och ro spara ihop till en bättre bil.
Det gör jag nu.