Snart september
Tur att det snart är september, för nu är jag jättetrött på det gröna och den där feta fluga i min header.
September: Tänk höst, tänk löv, tänk ljusblått.
Det jävliga med att lova sig själv en ny look på bloggen varje månad är inte själva designen, utan profilbilden.
Jag är oerhört trött på alla fula bilder min kamera tar.
Den är oduglig.
September: Tänk höst, tänk löv, tänk ljusblått.
Det jävliga med att lova sig själv en ny look på bloggen varje månad är inte själva designen, utan profilbilden.
Jag är oerhört trött på alla fula bilder min kamera tar.
Den är oduglig.
Kantareller
En vilja och längtan efter att ge sig ut i skogen för att plocka svamp känns lite lagom medelålders sådär. Men kantareller är gott oavsett hur gammal man är. Åtminstone tyckte Skrotan och kompisen Maria det när vi stekte upp skogens gula guld när vi kom hem.
Jag har kommit på en sak. De onda pensionärerna (och alla andra som vill stjäla den svamp som rimligen borde hamna in min stekpanna) tänker så här: "Vi måste gå långt, långt in i skogen där ingen har plockat".
Om alla tänker så blir ju svamparna i utkanten av skogen kvar. Ja, kantarellerna vi hittade växte inte speciellt långt in åtminstone.
Jag har kommit på en sak. De onda pensionärerna (och alla andra som vill stjäla den svamp som rimligen borde hamna in min stekpanna) tänker så här: "Vi måste gå långt, långt in i skogen där ingen har plockat".
Om alla tänker så blir ju svamparna i utkanten av skogen kvar. Ja, kantarellerna vi hittade växte inte speciellt långt in åtminstone.
Ett tag trodde jag att jag skulle komma hem med en påse grodor istället.
Efter regnet kom solen och värmde
Hmm... kantareller eller fulsvamp?
Mmmm.... kantareller!
Det blev inga mängder, men en fin liten hög ändå
Luktar det gott eller luktar det gott?
En rulle med kantareller - kantarulle
Svårt att vara hund
Så är jag hemma igen efter en tur till Örebro. Ja, det blev en tripp till Strängnäs också där vi hälsade på Ljusblås mamma och bror med familj. De har för övrigt skaffat en hund till förutom taxen Tilda. Gissa bara på ett ungefär hur söt en mörkbrun labradorvalp vid namn Tekla, med alldeles för stora tassar är?
Mmmm... just det: oemotståndlig.
Gamla surgubben Challe hade inget till övers för små busiga labradorbrudar och satte sig i respekt ordentligt.
Hur vet en hanhund egentligen hur lång en promenad ska bli innan han gått den? Någon slags plan måste han väl ändå ha? Under en kort promenad på låt oss säga tre lykstolpar kan han ju pissa ganska rejält på varje, men tar man en längre så behöver varje "pink" reduceras till en liten skvätt för att räcka hela vägen. En missbedömning av rastpromenadens längd skulle kunna innebära att man kommer hem nästan lika nödig som när man gick, och det verkar ju jättedumt. Det är förmodligen svårt att vara hund.
Hur vet en hundägare egentligen hur många påsar som går åt under en promenad? Äh, det kan man aldrig veta, men en tumregel är att det alltid behövs en mer än man har med sig.
Här skulle det egentligen ha varit en bild på den där lilla labbetjejen, men även om kameran alltid är med så har man ingen glädje av den när minneskortet sitter kvar hemma i datorn.
Jag kanske ritar en hund istället.
Mmmm... just det: oemotståndlig.
Gamla surgubben Challe hade inget till övers för små busiga labradorbrudar och satte sig i respekt ordentligt.
Hur vet en hanhund egentligen hur lång en promenad ska bli innan han gått den? Någon slags plan måste han väl ändå ha? Under en kort promenad på låt oss säga tre lykstolpar kan han ju pissa ganska rejält på varje, men tar man en längre så behöver varje "pink" reduceras till en liten skvätt för att räcka hela vägen. En missbedömning av rastpromenadens längd skulle kunna innebära att man kommer hem nästan lika nödig som när man gick, och det verkar ju jättedumt. Det är förmodligen svårt att vara hund.
Hur vet en hundägare egentligen hur många påsar som går åt under en promenad? Äh, det kan man aldrig veta, men en tumregel är att det alltid behövs en mer än man har med sig.
Här skulle det egentligen ha varit en bild på den där lilla labbetjejen, men även om kameran alltid är med så har man ingen glädje av den när minneskortet sitter kvar hemma i datorn.
Jag kanske ritar en hund istället.
Var det bra så
Lunchbesök med ärende på systembolaget. En flaska vin till helgen kan bör man inte vara utan. Det fick bli en snabb hamburgare på Burger Kings drive through också. Framför mig i kön står två volvobilar med varsin barnfamilj i. Jag kan inte säga att jag hörde exakt vad de beställde, men jag hörde kassörskans röst i högtalaren mycket bra.
- Var det bra så? frågade hon efter varje sak de hungriga framför mig beställde.
Hon använde ingen otrevlig röst, inte alls, och först var det inget som störde mig, men snart tänkte jag att jag hade blivit stressad om jag suttit i Volvon. Att få frågan om "det var bra så" tio gånger skulle kanske få mig att tro att det nog faktiskt "var bra" innan jag egentligen beställt färdigt.
Jag funderade. Vad skulle självgoda jag sagt jag om suttit med headset i luckan på Burger King?
Hmmm... Jag hade nog bara sagt "ja tack?" och låtit beställaren själv fått avgöra när det var bra. Om jag bara mötts av tystnad hade jag kanske fått svar genom att fråga "ska det vara något mer?", men inte hela tiden.
Men, det är ju jag det.
Så småningom blev det min tur:
- En dubbel cheeseburgare tack.
- Var det bra så?
- Ja.
Äh, det funkar ju faktiskt.
Glöm det här inlägget.
- Var det bra så? frågade hon efter varje sak de hungriga framför mig beställde.
Hon använde ingen otrevlig röst, inte alls, och först var det inget som störde mig, men snart tänkte jag att jag hade blivit stressad om jag suttit i Volvon. Att få frågan om "det var bra så" tio gånger skulle kanske få mig att tro att det nog faktiskt "var bra" innan jag egentligen beställt färdigt.
Jag funderade. Vad skulle självgoda jag sagt jag om suttit med headset i luckan på Burger King?
Hmmm... Jag hade nog bara sagt "ja tack?" och låtit beställaren själv fått avgöra när det var bra. Om jag bara mötts av tystnad hade jag kanske fått svar genom att fråga "ska det vara något mer?", men inte hela tiden.
Men, det är ju jag det.
Så småningom blev det min tur:
- En dubbel cheeseburgare tack.
- Var det bra så?
- Ja.
Äh, det funkar ju faktiskt.
Glöm det här inlägget.
Första repet efter sommaren
Första repet efter sommaren.
Första repet med en annan trummis.
Jag var inte frisk i halsen. Vi var alla lite rostiga, ändå kändes det bra.
Det vore så roligt om vi fick en period av lite sammanhängande flyt nu.
Första repet med en annan trummis.
Jag var inte frisk i halsen. Vi var alla lite rostiga, ändå kändes det bra.
Det vore så roligt om vi fick en period av lite sammanhängande flyt nu.
Nattmänniska
Historiskt sett har jag gått och lagt mig sent. Gärna en bit efter midnatt, att sova är slöseri med tid har jag tänkt.
Jag har sett mig själv som en nattmänniska.
Igår kväll somnade jag runt klockan 23. Det är inte precis jättetidigt, men ändå tillräckligt för att jag ska vakna klockan 4 relativt utvilad. Jag låg och läste en stund, och vid sextiden packade jag väskan och drog till gymet med en macka i handen. Jag som brukar ha svårt för att äta frukost.
Som ytterligare en bonus var jag på jobbet halv åtta istället för halv nio när jag annars har för vana att ramla in genom dörrarna. Är sovtimmarna "värda mer" på kvällen än på morgonen? Jag tycker att det känns så, man kanske sover bättre då på något vis? Det kan förstås vara inbillning eller tillfälligheter som ger den känslan.
Tänk om jag inte är en nattmänniska? Tänk om jag tänkt fel? Tiden jag "slösar" genom att sova på kvällen vinner jag ju tillbaka med ränta morgonen därpå. Det är många frågetecken i det här inlägget men nu har jag något att utforska. Jag hade ett ganska bra flyt med morgonträning innan semestern kom och förstörde alltihop. Mitt mål är att återta morgnarna och göra dem till mina. Bara mina.
Jag har sett mig själv som en nattmänniska.
Igår kväll somnade jag runt klockan 23. Det är inte precis jättetidigt, men ändå tillräckligt för att jag ska vakna klockan 4 relativt utvilad. Jag låg och läste en stund, och vid sextiden packade jag väskan och drog till gymet med en macka i handen. Jag som brukar ha svårt för att äta frukost.
Som ytterligare en bonus var jag på jobbet halv åtta istället för halv nio när jag annars har för vana att ramla in genom dörrarna. Är sovtimmarna "värda mer" på kvällen än på morgonen? Jag tycker att det känns så, man kanske sover bättre då på något vis? Det kan förstås vara inbillning eller tillfälligheter som ger den känslan.
Tänk om jag inte är en nattmänniska? Tänk om jag tänkt fel? Tiden jag "slösar" genom att sova på kvällen vinner jag ju tillbaka med ränta morgonen därpå. Det är många frågetecken i det här inlägget men nu har jag något att utforska. Jag hade ett ganska bra flyt med morgonträning innan semestern kom och förstörde alltihop. Mitt mål är att återta morgnarna och göra dem till mina. Bara mina.
Dagboksinlägg
Nej, nu lider jag så av brist på inspiration att jag tvingar mig skriva ett dagboksinlägg.
Guitarplayer Wahlis ringde och vill att vi skulle ta en fika på stan. Jag hade just kommit hem, börjat med maten och kände mig inte riktigt i form så jag bad honom komma över istället. Så blev det och stora hunden Solo fick följa med till Skrotans förtjusning.
Imorgon ska vi repa med lånad trummis och från annat håll lånade trummor. Vi får väl se hur det blir. Min hals är inte riktigt bra än efter svinpesten.
Guitarplayer Wahlis ringde och vill att vi skulle ta en fika på stan. Jag hade just kommit hem, börjat med maten och kände mig inte riktigt i form så jag bad honom komma över istället. Så blev det och stora hunden Solo fick följa med till Skrotans förtjusning.
Imorgon ska vi repa med lånad trummis och från annat håll lånade trummor. Vi får väl se hur det blir. Min hals är inte riktigt bra än efter svinpesten.
Svordom och rövarlevnad
Idag sa Ljusblå på telefon att jag svär och lever rövare om jag spiller på mig eller tappar något.
Jag kände inte alls igen mig i det där, sån är ju inte jag. I alla fall lovade jag att försöka tänka på det beteendet.
Jag menar, så farligt är det ju inte om man råkar tappa ut något. Inget att hetsa upp sig för precis.
Precis nyss ställde jag in en flaska ketchup i kylskåpsdörren och när jag stängde den åkte flaskan ut på golvet. Resultatet blev ketchup lite varstans.
- Fans-helvetes-fan! svor jag. Sedan torkade jag lugnt och fint upp ketchupen.
Detta blogginlägg tjänar två syften. Dels erkänner jag mig skyldig till anklagelserna om svordom och rövarlevnad.
Det är också ett kvitto på att jag som lovat tänkte på beteendet.
Jag kände inte alls igen mig i det där, sån är ju inte jag. I alla fall lovade jag att försöka tänka på det beteendet.
Jag menar, så farligt är det ju inte om man råkar tappa ut något. Inget att hetsa upp sig för precis.
Precis nyss ställde jag in en flaska ketchup i kylskåpsdörren och när jag stängde den åkte flaskan ut på golvet. Resultatet blev ketchup lite varstans.
- Fans-helvetes-fan! svor jag. Sedan torkade jag lugnt och fint upp ketchupen.
Detta blogginlägg tjänar två syften. Dels erkänner jag mig skyldig till anklagelserna om svordom och rövarlevnad.
Det är också ett kvitto på att jag som lovat tänkte på beteendet.
Spindel i repris
Det blev mest lite bilder idag.
Några gillade bilden på den här spindeln så jag kunde inte låta bli att jobba lite med den.
Det blir en bonusspindel också.
Några gillade bilden på den här spindeln så jag kunde inte låta bli att jobba lite med den.
Det blir en bonusspindel också.
Droppar
Dagens kvävda garv
Dagens kvävda garv kom lite oväntat på Ica Maxi.
En pappa som med avsikt att lite försynt ropa "hoho" till sin dotter en bit bort, lyckades uppbringa ett ljud som mest påminde om en galen tupp på LSD. På köpet skrämde han ovetandes halvt ihjäl ett äldre invandrarpar bredvid sig.
En pappa som med avsikt att lite försynt ropa "hoho" till sin dotter en bit bort, lyckades uppbringa ett ljud som mest påminde om en galen tupp på LSD. På köpet skrämde han ovetandes halvt ihjäl ett äldre invandrarpar bredvid sig.
Ibland...
Ibland verkar min brödrost haka upp sig.
Tillbaka på jobbet
Tillbaka på jobbet, och alla verkar rädda för mig/grisen.
Två rävar, en brinnande bil och en grävling
Skrotans och min resa hem från Örebro sent igår kväll blev en lite läskig upplevelse. Att få se djur hade vi väntat oss, det är lite av en viltsafari att ta sig genom skogarna kring Tjällmo, men allt är man inte beredd på.
Först såg jag det bara som ett starkt sken en bit bort. Sedan upptäckte jag att det var eld, det brann i gräset eller i ett litet hus. Nej, det var en bil. Herregud, det sitter väl inte människor kvar i bilen? Tusen tankar for igenom mitt huvud under några sekunder. Just innan vi fick stopp på vår bil såg jag någon vifta och vinka till höger om oss. Jag drog ned rutan och en kille i tjugoårsåldern sprang ifatt och ropade.
- Vår bil brinner! Hjälp är på väg men ni måste backa! Vänd om, den kan flyga i luften när som helst.
Jag behövde inte vänta på att få den uppmaningen repeterad. En brinnande bil exploderar kanske inte som i Hollywoodfilmer men jag har en gång sett en motorcykel flyga i luften i samband med en brand och bensin är ganska så ruggigt. Jag satte på varningsblinkersen och gick ur bilen för att snacka med grabbarna.
Bilen, en Opel Astra som tydligen var ena killens pappas, var helt övertänd och föraren fick jag inte mycket kontakt med. Stackarn bara stod där och såg in eländet. Hans kompis förklarade att de känt röklukt inne i kupén och de hade bara hunnit stanna bilen innan den fattat eld och de varit tvungna att springa därifrån. Efter ett par minuter stannade ytterligare några bilar bakom oss och när två brandbilar dök upp var vi kanske fem, sex bilar totalt.
Första bilen körde bara förbi för att sätta upp en olycksskylt från andra hållet där det ännu inte bildats någon kö. Den andra bilen stannade precis bredvid det brinnande vraket.
- Vad gör de! utbrast en av killarna. Varför släcker de inte?
Nej, brandmännen tog det ganska lugnt och metodiskt, såg det ut som åtminstone. Snart öste de på släckskum (i brist på andra ord) och en imponerande rökpelare steg upp mot den av eld upplysta himlen. Det tog en liten stund innan elden gav med sig och en av brandmännen kom gående mot oss.
- Är det er bil? frågade han grabbarna som nickade.
- Hur är det med er? undrade han sedan. Fryser du? sa han till föraren som bara stod i t-shirt. Det var nio grader ute. Killen skakade på huvudet.
- Och ni? frågade han mig.
- Vi råkade komma förbi och fick se en brinnande bil så vi stannade, svarade jag.
- Bra att ni stannade.
Han kollade läget med några av de andra som stod bakom oss också. Han sa till killarna som åkt i bilen att de inte fick ge sig iväg för att polisen var på väg och att de behövde prata med dem.
Jag frågade när han trodde att vi kunde köra förbi och han bad oss vänta tills de gav klartecken.
Kort därefter blev vi framvinkade och med doften av bränt gummi i näsborrarna kunde vi ta oss förbi.
- Lycka till, sa jag till killarna innan vi körde.
- Ja, schysst att ni stannade, sa den mer talföre av dem.
Hmm... det känns som en självklarhet att stanna när en olycka har inträffat, samtidigt måste jag erkänna att jag aldrig ens vågat tänka tanken att köra förbi en fullt brinnande bil i mötande körbana.
Det är lite sexigt med brandmän i alla fall. De vet säkert vad det gör, de vet hur bränder i bilar beter sig och självklart jobbar de med säkerhetmarginaler, men det kan fan inte vara 100% riskfritt att stå tre meter från brinnande bensinbomb och spruta vatten (eller vad det nu är), det kan bara inte vara det. Tuffa killar.
Var kan man köpa en sån där kalender?
Först såg jag det bara som ett starkt sken en bit bort. Sedan upptäckte jag att det var eld, det brann i gräset eller i ett litet hus. Nej, det var en bil. Herregud, det sitter väl inte människor kvar i bilen? Tusen tankar for igenom mitt huvud under några sekunder. Just innan vi fick stopp på vår bil såg jag någon vifta och vinka till höger om oss. Jag drog ned rutan och en kille i tjugoårsåldern sprang ifatt och ropade.
- Vår bil brinner! Hjälp är på väg men ni måste backa! Vänd om, den kan flyga i luften när som helst.
Jag behövde inte vänta på att få den uppmaningen repeterad. En brinnande bil exploderar kanske inte som i Hollywoodfilmer men jag har en gång sett en motorcykel flyga i luften i samband med en brand och bensin är ganska så ruggigt. Jag satte på varningsblinkersen och gick ur bilen för att snacka med grabbarna.
Bilen, en Opel Astra som tydligen var ena killens pappas, var helt övertänd och föraren fick jag inte mycket kontakt med. Stackarn bara stod där och såg in eländet. Hans kompis förklarade att de känt röklukt inne i kupén och de hade bara hunnit stanna bilen innan den fattat eld och de varit tvungna att springa därifrån. Efter ett par minuter stannade ytterligare några bilar bakom oss och när två brandbilar dök upp var vi kanske fem, sex bilar totalt.
Första bilen körde bara förbi för att sätta upp en olycksskylt från andra hållet där det ännu inte bildats någon kö. Den andra bilen stannade precis bredvid det brinnande vraket.
- Vad gör de! utbrast en av killarna. Varför släcker de inte?
Nej, brandmännen tog det ganska lugnt och metodiskt, såg det ut som åtminstone. Snart öste de på släckskum (i brist på andra ord) och en imponerande rökpelare steg upp mot den av eld upplysta himlen. Det tog en liten stund innan elden gav med sig och en av brandmännen kom gående mot oss.
- Är det er bil? frågade han grabbarna som nickade.
- Hur är det med er? undrade han sedan. Fryser du? sa han till föraren som bara stod i t-shirt. Det var nio grader ute. Killen skakade på huvudet.
- Och ni? frågade han mig.
- Vi råkade komma förbi och fick se en brinnande bil så vi stannade, svarade jag.
- Bra att ni stannade.
Han kollade läget med några av de andra som stod bakom oss också. Han sa till killarna som åkt i bilen att de inte fick ge sig iväg för att polisen var på väg och att de behövde prata med dem.
Jag frågade när han trodde att vi kunde köra förbi och han bad oss vänta tills de gav klartecken.
Kort därefter blev vi framvinkade och med doften av bränt gummi i näsborrarna kunde vi ta oss förbi.
- Lycka till, sa jag till killarna innan vi körde.
- Ja, schysst att ni stannade, sa den mer talföre av dem.
Hmm... det känns som en självklarhet att stanna när en olycka har inträffat, samtidigt måste jag erkänna att jag aldrig ens vågat tänka tanken att köra förbi en fullt brinnande bil i mötande körbana.
Det är lite sexigt med brandmän i alla fall. De vet säkert vad det gör, de vet hur bränder i bilar beter sig och självklart jobbar de med säkerhetmarginaler, men det kan fan inte vara 100% riskfritt att stå tre meter från brinnande bensinbomb och spruta vatten (eller vad det nu är), det kan bara inte vara det. Tuffa killar.
Var kan man köpa en sån där kalender?
Ta det onda med det goda
Jag stekte upp svampen vi plockade, ja jag kompletterade även med några köpta eftersom de vi hittade var så få.
På svampen blev det sås och till det kotletter och strips.
- Vad tyckte du om det här då? undrade jag nyfiket när vi satt och åt.
- Bajs, blev svaret.
Jag var tyst en liten stund. Enligt min egen bedömning var maten god och det enda jag ville ha var lite beröm för den, bajs var alltså det sista den smakade.
- Om du inte gillar maten är det helt ok att säga det till mig, men bajs är väl lite taskigt tycker du inte det?
- Nej.
- Okej, jag vill inte att du säger så till mig om jag nu måste vara tydlig.
Resten av måltiden intogs under tystnad. Jag funderade på om jag skulle säga att hon fick tillbringa kvällen någon annanstans, men att bygga en konflikt på en stunds konstigt tonårshumör kändes onödigt. Dessutom åt hon ju av maten. Jag gick ifrån bordet innan hon ätit klart och slog mig ned för att skriva det här inlägget.
Efter en stund gick hon för att ta en portion till.
- Jaså, du vill ha mer bajs? frågade jag.
- Bajs!
Jag suckade och insåg att det är bäst att lägga ned ytterligare försök till kommunikation för ikväll.
Hon slickade rent varenda skål, det blev inget över till matlåda den här gången.
På bordet framför mig står fina blommor hon har plockat.
När jag är sjuk kommt hon hit och gör en kladdkaka.
Ibland kan hon bara säga bajs.
Man får kanske ta det onda med det goda.
Någonstans tror jag ändå att poletten trillade ner och om inte, så kommer jag att vara en mindre sansad pappa nästa gång.
Sötaste tjejen
Sötaste tjejen. Antagligen blir hon galen och tvingar mig att ta bort dem så snart hon upptäcker att jag lagt ut dem här.
Amanda aka Skrotan.
Amanda aka Skrotan.
Kantareller och trattkantareller?
Jag skulle verkligen behöva ett snabbt svar här. Visst är detta kantareller och trattkantareller? Själv är jag tämligen säker men det vore fint att få en bekräftelse innan de hamnar på Skrotans och mina smörgåsar.
Ingen bra idé
Egentligen visste jag det.
Det här är ingen bra idé Johan.
Ändå lyssnade jag inte på mig själv.
Jag åt den där spaghettin och köttfärssåsen i sängen.
Nu måste jag tvätta sängkläderna ikväll vare sig jag vill eller inte.
Fast det var väl ändå dags.
Äntligen lite respekt!
Jag mailade min chef och berättade att jag har för avsikt att gå till jobbet imorgon. Nyss ringde han. Han har diskuterat det med vår VD och de tycker att jag ska vara hemma imorgon också. Hehe... folk är rädda för mig och min eventuella influensa. Ingen rädder för vargen här men när grisen kommer då skriker de och springer.
Frågan är nu: Får jag gå ut och leka? Eller får jag åtminstone åka och handla? Jag ska skriva SVININFLUENSA med svart penna på tröjan, jaga folk på Hemköp och slicka dem jag fångar i ansiktet.
Äntligen lite respekt!
BORING 22
Undrar om han är medveten om att det inte precis är någon rullande kontaktannons han kör omkring i?
Själv hade jag valt "HOT 22" eller "STUD 22".... ja.... eller 43 förstås, i mitt fall.
Bearnaisesås av det rätta märket
Sjukdomsbloggaren är tillbaka. Vänt på dygnet har han också. I morse började jag skriva på ett inlägg om att jag blivit lite bättre, men jag vet inte. Febern är lugnare idag och jag inte ätit tabletter. Men halsen..... Jag kan tänka mig att det känns som att svälja ett rivjärn, det är inte helt bekvämt.
Hur vet man om man har fått den så kallade svininfluensan egentligen? Det vet man inte, sa de på radio, inte förrän man har varit hos doktorn och undersökt sig. Spelar det någon roll? De flesta får relativt lindriga symptom och jag känner inte att jag håller på att dö precis. För säkerhets skull dricker jag upp en hel kastrull med bearnaisesås av det rätta märket.
Vad ska man egentligen ta sig för när man är sjuk? Ja, jag räknar med att vara hemma imorgon också. Jag är urtrött på att vara hemma, men att sitta på jobbet med ett rivjärn nedkört i halsen gör ingen glad. Jag har börjat göra om hela min relativt imponerande Iron Maiden-samling till mp3. Jajamensan, här kör vi inte med illegalt nedladdad musik i lurarna inte.
Nu ska jag lägga mig ned och tvångsblunda till tonerna av "Be Quick or Be Dead". Sov gott.
Hur vet man om man har fått den så kallade svininfluensan egentligen? Det vet man inte, sa de på radio, inte förrän man har varit hos doktorn och undersökt sig. Spelar det någon roll? De flesta får relativt lindriga symptom och jag känner inte att jag håller på att dö precis. För säkerhets skull dricker jag upp en hel kastrull med bearnaisesås av det rätta märket.
Vad ska man egentligen ta sig för när man är sjuk? Ja, jag räknar med att vara hemma imorgon också. Jag är urtrött på att vara hemma, men att sitta på jobbet med ett rivjärn nedkört i halsen gör ingen glad. Jag har börjat göra om hela min relativt imponerande Iron Maiden-samling till mp3. Jajamensan, här kör vi inte med illegalt nedladdad musik i lurarna inte.
Nu ska jag lägga mig ned och tvångsblunda till tonerna av "Be Quick or Be Dead". Sov gott.
15 kg borde göra susen
Jag öppnade balkongdörren för att få in lite frisk luft. Nu är det en dåre som klipper stora gräsmattan utanför.
Det skramlar och låter och stinker gräsklipparavgaser i sovrummet där jag sitter/ligger.
Fråga: Vad ska jag kasta på honom?
1) Ägg? Jag har två stycken.
2) En tung bok? Jag har nog någon jag kan avvara i bokhyllan.
3) Grabbens gamla pc. 15 kg borde göra susen och den funkar ändå inte.
Andra förslag?
Det skramlar och låter och stinker gräsklipparavgaser i sovrummet där jag sitter/ligger.
Fråga: Vad ska jag kasta på honom?
1) Ägg? Jag har två stycken.
2) En tung bok? Jag har nog någon jag kan avvara i bokhyllan.
3) Grabbens gamla pc. 15 kg borde göra susen och den funkar ändå inte.
Andra förslag?
Om du är sjuk får du inte gå ut och leka
Min hals känns öm och svullen på ett sätt jag inte kan minnas att den någonsin gjort förut. Jag tror att jag har varit feberfri större delen av dagen men om det beror på tabletter eller på att jag håller på att bli frisk vet jag inte. Jag tror iallafall inte att jag drabbats av någon svininfluensa och det känns ju bra.
Jag var tvungen att åka ned till Hemköp förut. "Om du är sjuk får du inte gå ut och leka". Det är märkligt hur den gamla regeln man hade som barn fortfarande sitter i. Tänk om någon arbetskamrat ser mig? Min chef bor nästan granne, bara tvåhundra meter bort eller så, tänk om han skulle se mig? Men visst måste man få åka och köpa mat fast man är sjuk? Visst måste man till och med få gå ut och ta lite luft om man orkar? Inte för att jag orkat men ändå. Jag är vuxen och jag lovar att jag inte ska leka ute, bara handla mat och halstabletter.
Skrotan har varit här och pysslat om sin pappa med kladdkaka och grädde. Jag är inte bara sjuk, jag tänker bli tjock också. Det är nog förresten ingen fara, det jag ätit de senaste två dagarna är lätträknat.
Den där mysigheten med att vara lite sjuk som jag pratade om, att bara få sova när man vill och hur mycket man vill, att få sitta med täcket i soffan och se vilken film man vill, den börjar gå över nu. Nu vill jag att något ska hända. Jag vill träna. Det känns som att jag sitter här och förtvinar.
Jag ska försöka tvinga fram lite febermysstämning och leta reda på en film tror jag.
Mmm ... film och glass, det blir bra.
Feber
Ibland kommer förkylningen smygande, man har den liksom på gång i flera veckor och bara väntar på att den ska bryta ut. Andra gånger kommer den som ett jäkla expresståg.
När jag satte mig i bilen för att åka hem från Örebro igår kände jag mig lite torr i halsen. Väl hemma hade torrheten förvandlats till en ond hals. Imorse kände jag mig inte redo att gå till jobbet, trots att jag egentligen var ganska pigg. Jag stannade hemma och det kanske var lika bra det. Resten av dagen har jag legat och skakat i soffan med feber.
I lägenheten finns ingen treo, panodil eller ipren men jag hittade några gamla Diklofenac (jag skulle kunna titta efter hur det egentligen stavas men jag orkar inte) vilket kanske är något starkare än vad nöden kräver. Hur som helst så håller de febern i schack och det är rätt skönt.
Ibland kan jag tyckat att det är lite mysigt att ligga i sängen med feber, är jag konstig då? Fast jag borde inte tänka den tanken fullt ut, sist jag gjorde det bliv jag liggade med 39 grader i tre veckor. Myskänslan går över efter en till två dagar.
Vi får se hur jag känner mig imorgon.
När jag satte mig i bilen för att åka hem från Örebro igår kände jag mig lite torr i halsen. Väl hemma hade torrheten förvandlats till en ond hals. Imorse kände jag mig inte redo att gå till jobbet, trots att jag egentligen var ganska pigg. Jag stannade hemma och det kanske var lika bra det. Resten av dagen har jag legat och skakat i soffan med feber.
I lägenheten finns ingen treo, panodil eller ipren men jag hittade några gamla Diklofenac (jag skulle kunna titta efter hur det egentligen stavas men jag orkar inte) vilket kanske är något starkare än vad nöden kräver. Hur som helst så håller de febern i schack och det är rätt skönt.
Ibland kan jag tyckat att det är lite mysigt att ligga i sängen med feber, är jag konstig då? Fast jag borde inte tänka den tanken fullt ut, sist jag gjorde det bliv jag liggade med 39 grader i tre veckor. Myskänslan går över efter en till två dagar.
Vi får se hur jag känner mig imorgon.
Jag kan diska den här
Ljusblå gör en kladdkaka. Jag tittar på.
Ljusblå:
- Kan du vispa lite?
Jag:
- Eh... visst. Jag öppnar kylskåpet och letar efter grädden. Hittar ingen. Hmm... på spisen står en paket mjölk. Hon kanske menar mjölk till kaffet, inte grädde till kakan.
Jag:
- Du menar mjölk?
Ljusblå:
- Ja.
Jag måste ha en kastrull så jag tränger mig fram förbi Ljusblås ben för att ta fram en ur skåpet.
Ljusblå:
- Jag kan diska den här.
Ok älskling, du är jätteduktig som kan diska och ha dig men om du bara flyttar dig lite så kan jag öppna luckan.
Jag får upp skåpet och tar fram en kastrull.
Ljusblå (med en knivsudd skärpa i rösten):
- Jag kan diska den här.
Jag känner mig förvirrad. Vad menar hon?
Jag:
- Jaha, du menar att jag ska värma mjölken i kastrullen du håller på att diska?
Ljusblå:
- Ja.
Jag:
- Haha, jamen säg det då.
Ljusblå (leende):
- Är detta en sån där manligt/kvinnligt -diskussion?
Jag:
- Det verkar så.
Ljusblå:
- Kan du vispa lite?
Jag:
- Eh... visst. Jag öppnar kylskåpet och letar efter grädden. Hittar ingen. Hmm... på spisen står en paket mjölk. Hon kanske menar mjölk till kaffet, inte grädde till kakan.
Jag:
- Du menar mjölk?
Ljusblå:
- Ja.
Jag måste ha en kastrull så jag tränger mig fram förbi Ljusblås ben för att ta fram en ur skåpet.
Ljusblå:
- Jag kan diska den här.
Ok älskling, du är jätteduktig som kan diska och ha dig men om du bara flyttar dig lite så kan jag öppna luckan.
Jag får upp skåpet och tar fram en kastrull.
Ljusblå (med en knivsudd skärpa i rösten):
- Jag kan diska den här.
Jag känner mig förvirrad. Vad menar hon?
Jag:
- Jaha, du menar att jag ska värma mjölken i kastrullen du håller på att diska?
Ljusblå:
- Ja.
Jag:
- Haha, jamen säg det då.
Ljusblå (leende):
- Är detta en sån där manligt/kvinnligt -diskussion?
Jag:
- Det verkar så.
Jag kammar INTE håret framåt
I förra inlägget nämnde jag något om en bild, och nej, jag tänker varken länka till den eller klistra in den i det här inlägget.
Jag är i chock.
Det första som slår mig när jag ser den där bilden är att jag har betydligt mindre hår på huvudet än vad jag själv tror. Det andra är att det hår som finns kvar har en helt annan färg än jag vill minnas. Att se sig själv på bild är inte alltid roligt.
Det finns en tredje sak jag funderar kring. I alla år har jag i tysthet och för mig själv hånat och förlöjligat tunnhåriga gubbar som kammat håret framåt för att dölja glesheten. Kanske skrattar yngre, hårfagra män åt mig när de ser den där bilden, men nu ska jag berätta en hemlighet för er. Jag kammar INTE håret framåt.
Det verkar som att det pågår någon slags kamp däruppe på hjässan. Å ena sidan vill mina gener att hårsäckarna ska ruttna och dö och att folk ska kunna spegla sig i min svettblanka panna. Å andra sidan vill något skydda den för köld och hetta känsliga hjärnan som sitter innanför spegeln. Alltså försöker naturen självt täcka över det bortnötta genom låta håret växa åt andra hållet - framåt. Jag är en slags tvärtomstekare med forwardslick istället för backslick.
Nej, nu måste jag nog kamma mig, rigga upp kameran och ta några nya foton på mig själv. Sedan ska jag på sedvanligt vis retuschera dem i datorn så att mitt riktiga jag kommer fram. Min självkänsla är helt klart i fara.
Jag är i chock.
Det första som slår mig när jag ser den där bilden är att jag har betydligt mindre hår på huvudet än vad jag själv tror. Det andra är att det hår som finns kvar har en helt annan färg än jag vill minnas. Att se sig själv på bild är inte alltid roligt.
Det finns en tredje sak jag funderar kring. I alla år har jag i tysthet och för mig själv hånat och förlöjligat tunnhåriga gubbar som kammat håret framåt för att dölja glesheten. Kanske skrattar yngre, hårfagra män åt mig när de ser den där bilden, men nu ska jag berätta en hemlighet för er. Jag kammar INTE håret framåt.
Det verkar som att det pågår någon slags kamp däruppe på hjässan. Å ena sidan vill mina gener att hårsäckarna ska ruttna och dö och att folk ska kunna spegla sig i min svettblanka panna. Å andra sidan vill något skydda den för köld och hetta känsliga hjärnan som sitter innanför spegeln. Alltså försöker naturen självt täcka över det bortnötta genom låta håret växa åt andra hållet - framåt. Jag är en slags tvärtomstekare med forwardslick istället för backslick.
Nej, nu måste jag nog kamma mig, rigga upp kameran och ta några nya foton på mig själv. Sedan ska jag på sedvanligt vis retuschera dem i datorn så att mitt riktiga jag kommer fram. Min självkänsla är helt klart i fara.
Inte paniksugen
Fest med kräftor i fredags. Ja, vi bjöd några vänner också.
Fest igår också.
Jag är lite seg ska jag erkänna och när det kom en liten regnskur tog jag mer än gärna ledigt en stund från varmluftspistolen och det där trappräcket som verkar kunna hålla mig sysselsatt hur länge som helst.
Seg eller inte, jag är i alla fall inte paniksugen på vitt vin eller snaps.
Nu har det visst slutat regna, men jag måste vänta tills jag får se denförmodat bekräftat fula bild på mig som Ljusblå alldeles snart kommer att lägga ut på köpstoppsbloggen.
Nu vill jag helst sitta här och blogga resten av eftermiddagen.
Eller se en film.
Hoppas det kommer mer regn.
Fest igår också.
Jag är lite seg ska jag erkänna och när det kom en liten regnskur tog jag mer än gärna ledigt en stund från varmluftspistolen och det där trappräcket som verkar kunna hålla mig sysselsatt hur länge som helst.
Seg eller inte, jag är i alla fall inte paniksugen på vitt vin eller snaps.
Nu har det visst slutat regna, men jag måste vänta tills jag får se den
Nu vill jag helst sitta här och blogga resten av eftermiddagen.
Eller se en film.
Hoppas det kommer mer regn.
Morgon i ravinen
Hatisk
Ok, ni kan släppa taget om tummarna nu. Ni gjorde det bra. Ni gjorde vad ni kunde.
Tyvärr hjälpte det inte.
Jag börjar bli hatisk till den där mopeden.
Ja, jag ser också mönstret. Jag och fordon hör liksom inte ihop. De vill jävlas med mig.
Fransmän är de båda två.
Förgasaren är kliniskt ren, ändå bär sig mopeden åt på precis samma sätt.
Fortsättning följer....
Tyvärr hjälpte det inte.
Jag börjar bli hatisk till den där mopeden.
Ja, jag ser också mönstret. Jag och fordon hör liksom inte ihop. De vill jävlas med mig.
Fransmän är de båda två.
Förgasaren är kliniskt ren, ändå bär sig mopeden åt på precis samma sätt.
Fortsättning följer....
Moln
När jag åkte hem från brorsan idag var det så häftig himmel att jag bara var tvungen att stanna bilen och kasta iväg några bilder. Jag kunde inte heller låta bli att pilla med kontrast, ljus och färger efteråt, men jag bifogar både den och originalet.
Huh... mäktiga mörka moln med regn och solnedgång...
Fast egentligen såg det nog mer ut så här.
Vad tycker ni? Får man modifiera bilderna som jag gör ibland?
Gissa vad?
Ja, vad kan det här vara för något?
Kom igen! Ni vet ju!
Ja, nu blev det för lätt. Det är förgasaren till grabbens moped.
Ikväll tog jag med den ut till brorsan för han har högtrycksluft att rensa ur alla kanaler med. Resultatet, dvs om moppen funkar nu får ni reda på imorgon kväll. Håll tummarna är ni snälla.
Gymhunden
Efter gympasset.
Efter duschen.
Blöt.
Johan (luktar på handduken):
- Usch... den luktar illa...
Doc aka The Body:
- Haha, din idiot. Det är ju den där gamla handduken du torkade av Ljusblås hund med den där veckan.
Johan (grinar illa):
- Lägg av! Har jag inte tvättat den sedan dess?
Doc aka The Body:
- Inte fan vet jag. Det vore inte direkt helt olikt dig.
Johan:
- Nämen... det måste jag väl ha gjort?
Doc aka The Body (rycker ointresserat på axlarna och beundrar sig själv i speglarna).
Johan:
- Jaja, jag måste ju torka mig oavsett.
Doc aka The Body:
- Kom nu gymhunden, vi måste till jobbet.
Jag tror ärligt talat att jag har tvättat handduken. Att den inte luktade sådär jättegott kan ha många orsaker som till exempel "legat blöt för länge i plastpåse".
Men jag vet inte.
Kanske går jag omkring här och luktar blöt Challe idag.
Ingen verkar ha fått någon allergireaktion i alla fall.
Kvinnor och stavar
Vad är det med egentligen med kvinnor och stavar? De verkar tillbringa all sin lediga tid med dem. Jag har förstått att det ofta är det något äldre damer, medelålders och uppåt som tar till sådana. De yngre har nog andra alternativ till den sortens aktiviteter. Ibland gör kvinnorna det tillsammans med sina män, men det verkar inte som om männen är lika benägna att själva använda stavar. Varför är en gåta för mig. Det borde rimligtvis vara lika skönt för dem eller?.
Kanske är de rädda att se dumma ut? Kanske skulle de känna sig fåniga? Jag vet faktiskt inte.
Hur som helst verkar promenad med gångstavar vara en motionsform som är här för att stanna.
Kanske är de rädda att se dumma ut? Kanske skulle de känna sig fåniga? Jag vet faktiskt inte.
Hur som helst verkar promenad med gångstavar vara en motionsform som är här för att stanna.
How goes it with the band egentligen?
How goes it with the band egentligen?
Många fans undrar. Frågetecknen hopar sig.
Tja, Stålnäsan har haft sommaruppehåll, inget konstigt med det, men idag fick vi ett mail från vår trummis. Han har fått en "infektion i Carpii ulnarsenan vid infästningen på metacarpale V". Det låter som en jävla undanflykt om ni frågar mig.
Närå, det är på riktigt, men troligen kommer han inte att kunna spela i höst. Det betyder att vi får lägga ned verksamheten ett tag om vi inte kan tänka oss att leta efter en tillfällig (eller permanent) ersättare. Det kan vi kanske.
Vi har inte pratat om det än.
Det är tuff i rockbranschen.
Många fans undrar. Frågetecknen hopar sig.
Tja, Stålnäsan har haft sommaruppehåll, inget konstigt med det, men idag fick vi ett mail från vår trummis. Han har fått en "infektion i Carpii ulnarsenan vid infästningen på metacarpale V". Det låter som en jävla undanflykt om ni frågar mig.
Närå, det är på riktigt, men troligen kommer han inte att kunna spela i höst. Det betyder att vi får lägga ned verksamheten ett tag om vi inte kan tänka oss att leta efter en tillfällig (eller permanent) ersättare. Det kan vi kanske.
Vi har inte pratat om det än.
Det är tuff i rockbranschen.
Lider
Jag lider av lite bloggtorka.
Det brukar räcka med att beklaga sig över det i ett inlägg så lossnar det.
Vi får se.
Det brukar räcka med att beklaga sig över det i ett inlägg så lossnar det.
Vi får se.
Gammal sur svett
Nu har jag kommit igång ordentlige med träningen efter semestern. Det känns bra. De två-tre första gångerna kändes det rätt tungt, jag orkade inte som jag gjorde innan, men nu är det som vanligt igen. Jag siktar tre gånger per vecka, men kommer inte att hänga läpp om det bara blir två.
Jag har varit morgontrött så det har fått bli eftermiddagsträning istället, det måste jag ändra på. På eftermiddagarna är det för mycket folk i gymet för min del. Vid ett tillfälle fick jag nästan avbryta träningen i förtid för att en idiot stank så mycket gammal sur svett. Nej, jag vill ha ett eget gym. Då skulle jag få mer än glasögonen gemensamt med prinsessan Victorias kille.
Jag har varit morgontrött så det har fått bli eftermiddagsträning istället, det måste jag ändra på. På eftermiddagarna är det för mycket folk i gymet för min del. Vid ett tillfälle fick jag nästan avbryta träningen i förtid för att en idiot stank så mycket gammal sur svett. Nej, jag vill ha ett eget gym. Då skulle jag få mer än glasögonen gemensamt med prinsessan Victorias kille.
Fjärilar
Då är jag hemma efter en helg i Örebro. Jag har jobbat med att skrapa trappräcket, det behöver målas om. Det är för övrigt andra helgen jag sitter där med varmluftspistol och skrapor. Det tar längre tid än man tror, mycket längre. Man måste passa på medan det är fint väder.
Hela sommaren har jag gått omkring och varit besviken över att fjärilarna verkar ha dött ut. Jag blev därför en aning exalterad när jag upptäckte en otrolig massa bland nässlorna bakom hennes tomt. Jag var bara tvungen att slita mig och krypa omkring bland buskarna med kameran. Jag tror inte jag överdriver om jag säger att jag skulle kunna ligga där en heldag och bara försöka få den perfekta fjärilsbilden. Jag tycker de är helt magnifika, så otroligt vackra djur. Nu blev det bara någon halvtimma, det känns konstigt nog inte helt bra att leka med kameran när ens tjej klipper gräset, målar och jobbar på som en myra i trädgården.
Några bilder blev det, tyvärr många oskarpa. Är det fint väder imorgon har jag lust att skolka och bara fota.
Den här kunde blivit helt underbar med lite skärpa.... grrr.....
Hela sommaren har jag gått omkring och varit besviken över att fjärilarna verkar ha dött ut. Jag blev därför en aning exalterad när jag upptäckte en otrolig massa bland nässlorna bakom hennes tomt. Jag var bara tvungen att slita mig och krypa omkring bland buskarna med kameran. Jag tror inte jag överdriver om jag säger att jag skulle kunna ligga där en heldag och bara försöka få den perfekta fjärilsbilden. Jag tycker de är helt magnifika, så otroligt vackra djur. Nu blev det bara någon halvtimma, det känns konstigt nog inte helt bra att leka med kameran när ens tjej klipper gräset, målar och jobbar på som en myra i trädgården.
Några bilder blev det, tyvärr många oskarpa. Är det fint väder imorgon har jag lust att skolka och bara fota.
Den här kunde blivit helt underbar med lite skärpa.... grrr.....
Fördomar som stämmer
Fördomar som stämmer:
Alla i Motala är tatuerade.
Inte konstigt att man blir sugen själv emellanåt.
Alla i Motala är tatuerade.
Inte konstigt att man blir sugen själv emellanåt.
De fula t-tröjornas Mecka
Skänninge Marknad. Sverige äldsta och största torg- och gatumarknad. 5 km med marknadsplatser och ca 1700 knallar. De fula t-tröjornas Mecka. Hillbillyfamiljer i östgötska skogar och slätter kryper fram från sina gömställen under stock och sten, för de bara måste bege sig hit en gång per år. Kanske är det enda gången de besöker civilisationen. Det är traditionernas tradition.
På Skänninge marknad är det helt lagligt att bära keps med Opel-emblem eller t-tröja med texten "Hemma bra, garaget bäst". Här säljer man liknande tröjor och betydligt värre i stora lass. "Michael Jackson ska inte kremeras. Då han består av 86% plast ska han smältas ned och användas till att göra Lego så att barnen kan fortsätt leka med honom". Ljusblå hade älskat den, men hur sugen jag än var stod jag emot (missa inte ironin här är ni snälla).
Skrotan och jag åkte dit, vi är ju också östgötar, alltså måste vi. Jag brukar tycka att det är ett småroligt spektakel, just på grund av alla original till människor man ser där, men i år kändes det totalt meningslöst. Jag sprang på en sedan 15 år försvunnen kusin, det är ju inte illa. Nåja, försvunnen och försvunnen, men våra vägar har inte möts på länge i alla fall.
- Du känner inte igen mig eller hur, sa jag. Det gjorde hon inte först, femton sekunder senare utbrast hon:
- Men det är ju lilla Johan! Sedan berättade hon för sitt sällskap hur hon bytte blöjor på mig när jag var liten.
Jag överlevde Skänninge Marknad och dottern fick tag i sin t-shirt med Tokio Hotel.
På Skänninge marknad är det helt lagligt att bära keps med Opel-emblem eller t-tröja med texten "Hemma bra, garaget bäst". Här säljer man liknande tröjor och betydligt värre i stora lass. "Michael Jackson ska inte kremeras. Då han består av 86% plast ska han smältas ned och användas till att göra Lego så att barnen kan fortsätt leka med honom". Ljusblå hade älskat den, men hur sugen jag än var stod jag emot (missa inte ironin här är ni snälla).
Skrotan och jag åkte dit, vi är ju också östgötar, alltså måste vi. Jag brukar tycka att det är ett småroligt spektakel, just på grund av alla original till människor man ser där, men i år kändes det totalt meningslöst. Jag sprang på en sedan 15 år försvunnen kusin, det är ju inte illa. Nåja, försvunnen och försvunnen, men våra vägar har inte möts på länge i alla fall.
- Du känner inte igen mig eller hur, sa jag. Det gjorde hon inte först, femton sekunder senare utbrast hon:
- Men det är ju lilla Johan! Sedan berättade hon för sitt sällskap hur hon bytte blöjor på mig när jag var liten.
Jag överlevde Skänninge Marknad och dottern fick tag i sin t-shirt med Tokio Hotel.
Robert
Min dotter har kallat mig för Boxer-Robert och någon annan har tyckt att jag ser ut som Daniel Westling. Om det bryr jag mig mycket lite. Jag är otroligt nöjd med mina nya glasögon. Tank att kunna sitta i soffan och se på tv'n för att i nästa sekund läsa något i tidningen i knät, och det UTAN att ta av sig glasögonen i sista momentet. Jag kan läsa både på långt och nära håll. Fantastiskt.
Fri!
Återvinning: Dressman
En bra sak med att byta blogg är att alla gamla inlägg försvinner.
Ännu bättre är att man gå tillbaka till den gamla bloggen och återvinna inläggen som fanns där.
Gamla inlägg blir alltså som nya, särskilt med enstaka omformuleringar eller stavfelsrättningar.
I kategorin Recycled kommer jag att återvinna inlägg jag var lite extra nöjd med, eller som jag tycker fick för lite uppmärksamhet.
November 2006
Jag åkte till Dressman på lunchen. Plockade till mig en tröja för 199:-.
- Ska den vara inslagen eller är den till dig själv? undrade den söta kassörskan.
- Eh.... inslagen, sa jag. Fast den är faktiskt till mig själv. Jag tänkte ungarna skulle ge den till mig på fars dag.
- Men så spännande för dig, skrattade tjejen och jag insåg att det kanske inte är alla som köper sin egen present till fars dag.
- Ja, jag kan knappt bärga mig, svarade jag.
- Jag lägger kvittot här i påsen.
- Ja vad bra, sa jag. Då kan jag byta om det skulle behövas. Ja, om jag inte gillar färgen eller så.
Nu skrattade hon högt.
När jag tagit tre steg mot utgången ropade hon tillbaka mig.
- Du ska få en rabattcheck på 25% till nästa gång.
- Åh, tack så mycket, sa jag.
- Ja, den kan du ju använda när du ska köpa julklapp till dig själv, log hon.
Nu var jag tvungen att skratta också.
Det är härligt när människor har lite humor.
Drömperiod
Jag verkar vara inne i en drömperiod igen. Natten till igår drömde jag att jag var en fågel. Efteråt kändes det skönt som omväxling mot alla spindlar. Jag-fågeln var speciell på så sätt att den var gjort av modellera. Om jag krökte till näbben kunde jag enkelt forma den fin igen. Jag flögt högt över samhällen och sjöar, från stad till stad. Jag cirklade över en skolklass som skrattande pekade på mig. Trots den vackra utsikten och friheten var jag-fågeln inte riktigt tillfreds. Det kändes som att jag letade efter något, eller som om något jagade mig.
Inatt drömde jag om att en stor grön orm jagade mig.
Ordningen återställd alltså.
Det kanske var ormjäveln som jagade den lilla fågeln också.
Inatt drömde jag om att en stor grön orm jagade mig.
Ordningen återställd alltså.
Det kanske var ormjäveln som jagade den lilla fågeln också.
The Circle of Life
Min mun smakar bensin. Mina händer luktar bensin. Det gör kläderna också.
Nu har jag snart tillbringat nog med timmar i garaget tillsammans med sonens moped. Jag fattar inte vad det är med den. Lätt som en plätt startar den och på tomgång kan den stå och puttra hur länge som helst, men så fort man sätter sig på och ska börja köra så dör den. Ibland kan den gå 15 meter i raketfart innan den storknar.
Den får inte tillräckligt med bensin, eller soppa som vi mekaniker säger, det har jag konstaterat. Fyra gånger har jag haft förgasaren borta, jag har skruvat loss små munstycken inne i förgasaren och blåst rent från eventuell smuts. Jag har tömt tanken på bensin med hjälp av hävert (därav bensinsmaken i munnen) och bytt bensinkranen. Inget ser ju ut som när min pappa och jag mekade heller, inte ens kranarna. Jag har satt dit ett alldeles nytt luftfilter också.
Jag hittar inga fel.
När jag ligger där och skruvar får jag automatiskt ledmotivet till Lejonkungen i huvudet, The Circle of Life. Det är lite så det känns. När jag var 15 stod jag med stora ögon och kollade på när farsan plockade sönder mopedmotorn i molekyler. Nu är det min grabb som nervöst undrar om vi verkligen får ihop det där igen. Jag är långt ifrån lika duktig som min gamle far, men en del snappade jag upp. Idag har Moppenkillen fått hävertprincipen grundligt förklarad och det är kul att göra saker tillsammans märker jag.
Ännu roligare hade det ju varit om jag fått skiten att funka.
Okej,men vi har inte läst sista kapitlet om mopeden än.
Peta näsan
Jag:
- Finns det någonting du tycker att jag är dålig på, eller som jag borde ändra på?
Skrotan:
- Att du slutar peta näsan i bilen.
- Finns det någonting du tycker att jag är dålig på, eller som jag borde ändra på?
Skrotan:
- Att du slutar peta näsan i bilen.
Idiotkärring
Min tjej är en idiotkärring!
Hmm... även om det hänt att jag varit lite sur på henne någon gång, så har jag aldrig varken sagt eller tänkt just de orden.
Nej, de är inte mina, de är Guntes som i inleder en kommentar på hennes blogg med meningen:
"Idiotkärring, så har jag tänkt länge om dig."
Hur vågar han säga så om min tjej? Han vet inte hur mycket tid jag tillbringar i gymet, den saken är klar, hehe.
"Du säger inget vettigt, bara trams", tycker han också. Jag kan inte låta bli att le för mig själv.
Jag ser en liten bitter farbror framför mig. En man som i åratal gått omkring i elektronikaffärerna och kikat på nya tv-apparater. Han har offrat många timmar på att övertyga hustrun om plasmans fördelar och ännu fler med att i ensamhet slipa argumenten inför övertalningskampanjen. Han hade hade henne nästan där. Det var så oerhört nära att han fått ett ok på att köpa tv'n när hon en morgon sa:
"Den där Anna Levin som skriver blogg på NA's hemsida är inte så dum. Gunnar, jag tycker att vi ska ha ett köpstoppsår vi också."
Och eftersom "jag tycker" betyder "jag har bestämt" fanns där inte något utrymme för vidare förhandling. Nu sitter Gunnar där framför sin tjock-tv med urblekta färger och suddig text och kastar förbannelser över idiotkärringen på NA som inte kan behålla sina jävla dumheter för sig själv. Egentligen är han arg på sin fru, men till henne vågar han inget säga.
Fantasin skenar iväg märker jag. Gunte-Gunnar har kanske svårt för bloggar i allmänhet, jag menar, där har han ju faktiskt rätt. De flesta bloggar, inklusive min egen, innehåller ju bara trams. Bloggar riktar sig inte till alla och det är väl någonstans där jag börjar fundera på hur Gunte mår egentligen. Vad får honom att sätta sig vid datorn kvart i ett på natten och skriva idiotkärring?
Jag gillar inte blodpudding, därför äter jag inte bloddpudding.
Jag gillar inte att titta på tv, alltså låter jag bli.
Varför läser man bloggar om man inte gillar bloggar?
Om man gillar bloggar i allmänhet men hatar vissa, varför håller man sig då inte till de man uppskattar?
Kom igen Gunnar! Gör något du blir glad av istället! Gå på bingo!
När jag tänker efter är nog Gunte-Gunnar bara en vanlig gammal sur gubbjävel helt enkelt.
Hmm... även om det hänt att jag varit lite sur på henne någon gång, så har jag aldrig varken sagt eller tänkt just de orden.
Nej, de är inte mina, de är Guntes som i inleder en kommentar på hennes blogg med meningen:
"Idiotkärring, så har jag tänkt länge om dig."
Hur vågar han säga så om min tjej? Han vet inte hur mycket tid jag tillbringar i gymet, den saken är klar, hehe.
"Du säger inget vettigt, bara trams", tycker han också. Jag kan inte låta bli att le för mig själv.
Jag ser en liten bitter farbror framför mig. En man som i åratal gått omkring i elektronikaffärerna och kikat på nya tv-apparater. Han har offrat många timmar på att övertyga hustrun om plasmans fördelar och ännu fler med att i ensamhet slipa argumenten inför övertalningskampanjen. Han hade hade henne nästan där. Det var så oerhört nära att han fått ett ok på att köpa tv'n när hon en morgon sa:
"Den där Anna Levin som skriver blogg på NA's hemsida är inte så dum. Gunnar, jag tycker att vi ska ha ett köpstoppsår vi också."
Och eftersom "jag tycker" betyder "jag har bestämt" fanns där inte något utrymme för vidare förhandling. Nu sitter Gunnar där framför sin tjock-tv med urblekta färger och suddig text och kastar förbannelser över idiotkärringen på NA som inte kan behålla sina jävla dumheter för sig själv. Egentligen är han arg på sin fru, men till henne vågar han inget säga.
Fantasin skenar iväg märker jag. Gunte-Gunnar har kanske svårt för bloggar i allmänhet, jag menar, där har han ju faktiskt rätt. De flesta bloggar, inklusive min egen, innehåller ju bara trams. Bloggar riktar sig inte till alla och det är väl någonstans där jag börjar fundera på hur Gunte mår egentligen. Vad får honom att sätta sig vid datorn kvart i ett på natten och skriva idiotkärring?
Jag gillar inte blodpudding, därför äter jag inte bloddpudding.
Jag gillar inte att titta på tv, alltså låter jag bli.
Varför läser man bloggar om man inte gillar bloggar?
Om man gillar bloggar i allmänhet men hatar vissa, varför håller man sig då inte till de man uppskattar?
Kom igen Gunnar! Gör något du blir glad av istället! Gå på bingo!
När jag tänker efter är nog Gunte-Gunnar bara en vanlig gammal sur gubbjävel helt enkelt.
Grönt är skönt
Gult är fult, blått är vått, rosa är.... jag vet inte, men grön är skönt i alla fall.
Några dagar efter den 25:e, just när ni insett att lönen redan börjar ta slut och ni tror det är slut på allt roligt, då händer det. Ny design på doktorns blogg.
Eremo, beklagar sorgen, det är slut på den rosa stunden.
Men du kan alltid gå tillbaka till det här inlägget och minnas de gamla goda tiderna.
Du kan också drömma om att rosa kommer igen. I min värld finns inte så himla många färger att alternera mellan.
Några dagar efter den 25:e, just när ni insett att lönen redan börjar ta slut och ni tror det är slut på allt roligt, då händer det. Ny design på doktorns blogg.
Eremo, beklagar sorgen, det är slut på den rosa stunden.
Men du kan alltid gå tillbaka till det här inlägget och minnas de gamla goda tiderna.
Du kan också drömma om att rosa kommer igen. I min värld finns inte så himla många färger att alternera mellan.
