Hemma och vid liv
inte kommit tillrätta nu. Jag fick frågan "är du gravid" av en manlig kollega på ett
sätt som lät lite för äkta för att jag skulle kunna vifta bort den bara sådär. Det säger
mig mitt plattmageprojekt håller på att gå käpprätt åt helvete. Å andra sidan blev jag
kallad FILF av en kvinna. Det skulle möjligen kunna betyda att platt mage inte är det
enda som räknas, hmm.. ja, eller att syltmagen inte syntes just då.
Hur som helst hade vi fyra helt underbara dagar i Sälen. Vädret kunde inte ha varit
bättre, hur ofta kommer man hem från något med den känslan? Jag lyckades tränga
undan min förkylning inför helgen, men nu har den kommit ifatt. Rejält ont i halsen
och jag är lite frusen på det där sättet som gör att man bara vill ligga under täcket
och huttra.
Men imorgon ska jag lämna in bilen för att få bakrutan utbytt. Det ska bli skönt.
Den där jäkla vaxduken jag tejpade över verkar sitta kvar, men den fladdrar på
ett läskigt sätt på 110-vägen in till jobbet. Undrar vad det där kalaset kommer kosta?
Nu ska jag sova... snart...
Hundspann the movie
Strålande sol i Sälen
Nu har jag varit vaken i två timmar och väcker kollegorna med nybryggt kaffe.
Det är strålande sol här idag och vi ska ha lite utomhusaktiviteter. Hundsläde tror
jag. Kallas det hundspann? Hundhink?
Godnatt
---
Man stavar bra på fnyllan!
Inte
Vi är framme i Sälen.
Vi har varit på after ski.
Jag är inte nykter.
Tokio Hotel i Globen
"Tokio Hotel floppade" kunde man läsa på Aftonbladets hemsida dagen efter konserten.
Hmm... det är väl bara delvis sant. Aftonbladet nämnde märkligt nog inte ett ord om
konserten i sig, stämningen på plats eller det smått otroliga gensvar de 6000 fansen gav
sina idoler. Aftonbladet fokuserade enbart på att Globen bara var utsålt till hälften när de
tyska killarna tog plats på scenen. Det är säkert sant, de har nog tappat en hel del fans
sedan de tvingades ställa in ett utsålt Johanneshov för några år sedan. Globen känns
helt klart som ett par nummer för stor kostym för Tokio Hotel idag, men ändå...
Som ni förstår köpte jag en biljett trots allt. Jag fick en plats alldeles i närheten
av Skrotan och hennes kompis, det kändes bra att ha lite koll på de lätt översminkade
fjortonåringarna.
Det blev en lång väntan innan bandet äntligen dök upp på scenen nästan en timme
efter utsatt tid. Konserten börjar på snyggast möjliga sätt om du frågar mig. Ett jättelikt,
rymdskeppsliknande ägg öppnas och sakta blottas bandet som ryms inuti. Förstår ni vilken
volym 6000 vrålande småtjejer (okej, där fanns nog en 5% tysta föräldrar också) i extas
kan uppbringa? Det går inte att beskriva.
Jag tycker att ljudet var sådär, inte hundra procent, men jag vet inte om det någonsin
blir det i Globen. Bill Kaulitz sjunger tonsäkert men han har en ganska ljus och liten röst,
det märks mest i snacket mellan låtarna där han nästan påminner om Michael Jackson.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om hans androgyna uppenbarelse där han studsar
omkring i sina minst sagt fantasifulla science fiction-inspirerande kreationer. Fast när
han till skillnad från bandpolarna faktiskt frågar publiken som står närmast om det är ok
att han kastar vatten över dem, kan inte ens jag låta bli att tycka att det är lite gulligt.
Det känns att Tokio Hotel älskar sina fans och utan minsta tvekan är kärleken besvarad.
Fråga vem som helst av brudarna på plats om TH floppade. Nej, jag tror inte ni får många
ja-svar på den frågan. Åtminstone hade jag två med mig i bilen hem som knappt kunde
förstå vad de varit med om. "Det bästa som hänt i hela vårt liv". Typ.
För egen del går jag hellre på en konsert med Iron Maiden men om ni lovar att inte
skvallra för någon så ska jag erkänna att jag spelat Skrotans cd lite i bilen, utan att dottern
själv varit med.
Reklam
Dags att göra lite reklam för dem här kanske.
Skrotans blogg
Bus blogg
Bråks blogg
Bugg
För att förstå känslan jag har i magen just nu behöver ni ha detta inlägg som grund:
Byt för helvete ut Weather Girls.
Ni behöver också ta del av en mailväxling (läs nerifrån och upp):
-----------------------------------------------------------------------------------------------
-----Original Message-----
From: Ljusblå
Sent: den 1 mars 2010 09:42
To: Doc
Subject: SV: BUGG
Älsklingen, vi kan ju testa lite. Du har bra taktkänsla!
-----Ursprungligt meddelande-----
Från: Doc
Skickat: den 1 mars 2010 09:39
Till: Ljusblå
Ämne: RE: BUGG
Haha, vet du, jag vill jättegärna lära mig att bugga.
Men det här är ingen kurs eller?
Jag tror inte jag kan grunderna.
-----Original Message-----
From: Ljusblå
Sent: den 1 mars 2010 09:34
To: Doc
Subject: VB: BUGG
-----Ursprungligt meddelande-----
Från: Malin
Skickat: den 27 februari 2010 09:25
Till: Ljusblå
Ämne: Fw: BUGG
Hej Anna,
Är detta något som du och Johan har lust att hänga på? Ni har väl grunderna
i bugg?
Kram Malin
--------------------------------------------------
From: "Annika"
Subject: BUGG
> Hej alla buggsugna vänner!
> Nu förstår ni är det dax att snygga till BUGGEN i bygden. Önskemål har
> inkommit från Rock Rullarna att vi ska lära oss lite fler turer tills vi
> stöter på dem på nästa fest.
> Därför har Maria och jag (Annika) bokat in Uffe (Rock Rulle expert) att
> komma till oss i yada yada yada.
> Datum: Lördag den yada yada yada april
> Tid: Kl.14-17
> Plats: Församlingshemmet i Centrum
> Kostnad: ca 100:-/pers(vi slår ut kostnaden på hur många vi blir)
> Mitt i passet kan eget medhavt fika intagas.
>
> Denna dag vänder sig till Er som har grunderna i bugg. Det som vi kommer
> lära oss på em är lite nya turer.
>
> Nu till pricken över I:et
>
> På kvällen kl.19 så startar festen. Det är då vi ska visa vad vi lärt oss.
> Vi startar med att äta tillsammans. Anette, Susanne och Martin kommer att
> organisera kvällen och maten. Vi kommer att ha > catering till självkostnadspris.
> Medtag egen dryck.
>
> Kom och ha kul och värm upp inför bla KBV....
>
> Anmäl er till yada yada yada
>
> Sprid detta till vänner och bekanta, ju fler desto roligare.
>
> Här ska BUGGAS
>
> Annika och Maria
>
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Okej.... Det här gör mig nervös. Mer nervös än tanken på ett primiär-gig med bandet.
Tankar: Jag har fått ett mail som innehåller ett antal ord:
-Bugg
-Rock Rullarna (eller rockrullarna om man inte vill särskriva)
-Bygden
-Församlingshemmet
Det där är ord som får mig att känna mig extremt medelålders.
Jag är ju medelålders.
Eftersom jag ändå sitter vid en pc googlade jag på Rockrullarna.
De har en hemsida.
Ljusblå har rätt i en sak, jag har bra taktkänsla. Den funkar när jag sitter bakom ett
trumset men tyvärr sträcker den sig inte ut i hela kroppen när det kommer till dans.
Suck, vi är ju redan ihop, vi behöver väl inte bugga för att kela?
Mellan 14-17 ska vi alltså tillsammans med människor som redan kan bugga bättra på
turerna under ledning av Uffe som är expert. Klockan 19 ska vi visa vad vi lärt oss.
Det borde gå ganska fort för min del.
Jag ljuger verkligen inte när jag säger att jag vill lära mig bugg. Det är ju något man
måste kunna som en god medelålders man, men jag vill helst göra det från början i en
grundkurs för nybörjare. Att kasta sig in i något där man förväntas kunna en del skrämmer
mig. Ordenligt. Dans är för mig något som man ibland kan råka dras in i när det är fest.
Här är själva dansen i centrum.
Alternativ:
1) Tvärvägra.
2) Acceptera.
Jag kommer givetvis inte att göra Ljusblå besviken. Jag kommer alltså att acceptera,
jag vill väl inte att hon ska tycka att jag är en torrboll heller.
Farhågor:
1) Att alla skrattar åt mig.
2) Att Ljusblå buggar runt som en ekorre med proffsen från Rockrullarna medan jag
svartsjukt står och ser på ett hörn.
3) Att mitt fejkade leende ska fastna i ansiktet på mig för gott.
Ljuspunkter:
1) "Medtag egen dryck"
Uppdatering:
Alltså... jag är mer inne på argentisk tango faktiskt...
Varför?
Varför gick inte Sibel vidarei melodifestivalen?
Helt obegripligt för mig, det är den enda låten jag minns och den rullar i huvudet
oabrutet.
Bullbak
Tja, det här var väl söndagens stora händelse. Skrotan ville baka bullar och jag hjälpte
till. Förutom att formen på bullarna är perfekt och att alla är exakt lika stora så måste
jag säga att de också blev väldigt goda. Nu gäller det bara att försöka låta bli att äta
av dem, åtminstone för min del. Jag vill ju inte drabbas av bullbak.
Py Bäckman
Är det någon mer än jag som tycker att Py Bäckman ser ut som Ozzy Osbourne?
Exotisk fruktfrossa
Ikväll är Skrotan och jag ensamma. Det blir melodifestvalmys men inte med chips,
läsk och smågodis. Nej, istället ska vi göra en liten buffé med exotiska frukter.
Mini-annanas, sharon, papaya, stjärnfrukt, rakfrukt, melon, vindruvor och några jag
inte ens kommer ihåg namnet på. När jag lade upp det på fatet så här inser jag att
frukten nog kommer räcka flera dagar, men är det exotisk fruktfrossa så är det.
Sexbio
hit och dit om huruvida vi ska gå på bio eller inte. "Farsan" av Josef Farez lockar
och vi har bestämt oss för att kolla upp vilka tider filmen går.
- En sexbio skulle nog passa, säger Ljusblå.
Bredvid henne sitter snart trettonåriga Bus och jag kan ser hur ett skratt bubblar
upp från magen och trängs med tuggan hon just stoppat i munnen.
- Men Anna, säger jag innan skrattbubblet från Bus blivit till hörbart ljud, våra barn
är för små.
Först får jag en lite vass blick från Ljusblå, sexskämt är inte det roligaste hon vet,
åtminstone inte med barnen i närheten. Sedan inser hon att ungarna hajat redan
innan min kommentar. Sexbio hahaha.
Någon minut senare uppstår oenighet om hur många filmer Farez egentligen gjort.
Själv har jag ingen aning så jag håller mig utanför diskussionen.
- Tre, säger Bus bestämt.
- Fyra, säger någon annan.
- Han har gjort sex filmer säger Ljusblå.
- Jaaa, ropar bråk. Vi går på sexbio och ser sexfilmer av Josef Farez!
Det blev mycket snack om sex runt matbordet den kvällen.
Vi kom iväg på filen som började 18:30. Jag måste säga att det var en av de
roligaste jag sett på länge. Torkel Pettersson är helt underbar som mesproppen
som vill bli macho. Underbar och inspirerande. När vi kom ut slet jag tufft upp
tuggummipaketet ur fickan, bet sönder förpackningen med tänderna och hällde
halva paketet rakt ned i halsen.
Ljusblå såg sig nervöst omkring, antagligen orolig för att någon hon kände kunde
vara där.
Plötsligt händer det!
Jag har inte...
Eller i alla fall så lite att det är enklare att berätta om vad jag INTE gjort.
Jag har inte skött min tidredovisning på jobbet. Det betyder att jag måste göra en
hel månads rapportering tills imorgon bitti. Det i sin tur innebär att jag kommer att
sitta framför datorn och pimpla kaffe till långt in på småtimmarna inatt.
Jag har inte tränat. Alla mina muskler jag kämpat så för är borta, puts väck. På två
veckor försvann de. Äh, jag kommer nog igång igen även om det känns som om min
musiga arm gav mig ett GÅ-TILLBAKA-TILL-VÄSTERLÅNGGATAN-UTAN-ATT-PASSERA-
GÅ-KORT. Nu sitter jag ändå här och känner mig faktiskt ganska bra i armen. Om jag
inte kommer till gymet innan eller i helgen, så är jag nog helt redo att köra som
vanligt nästa vecka igen.
Jag har inte kommit ihåg att köpa toapapper trots att jag var och varannan dag passerar
just den avdelningen på Ica Maxi. Det där är ett beteende som kan ställa till det lite för
mig inom en ganska snar framtid.
Jag har inte kunnat låta bli att inhandla två böcker på rean. Detta trots att jag
har en hel del olästa böcker i min överfulla hylla. Det där skulle kunna få bli ett
helt eget inlägg egentligen.
Jag har inte varit hos någon psykolog ännu. Däremot har jag långa samtal varje dag
med doktor Lök som efter sina första lite pirriga dagar nu har blivit varm i kläderna
framgångsfullt driver sin mottagning i kryddhyllan ovanför spisen.
Cp-handen
Med författarambitioner i tidiga år såg jag till att lära mig skriva maskin med korrekt
fingersättning. Med ett jobb som innebär att jag sitter mycket vid en dator har jag
med åren blivit en hyfsat flink tangentbordsutövare. Jag skriver ibland fortare än jag
pratar. Skrev menar jag.
Min stela ömma arm vill inte låta mig skriva så längre. Alltså, egentligen har jag inte
så jätteont, men jag känner att om jag inte håller armen och fingrarna så stilla som
möjligt så kommer ontet att bli värre. Det är inte så att jag inte överväger era tips
om akupunktur och kortisonbehandlingar, men mitt recept för tillfället är att vila, det
brukar ju fungera. Alltså sitter jag här med handen låst i ett slags grepp som liknar
en klo och pickar med pekfingret på tangenterna. Jag vet att det är tabu att använda
ordet cp i några som helst andra sammanhang än dess rätta, men jag tänker ändå
på min högra hand som cp-handen. Förlåt.
Nu är det snart två veckor sedan jag sist besökte gymmet. Det känns för jävligt,
men jag tycker att jag sakta blir bättre. Snart. Snart.
Hemmaman
Nu har jag skjutsat henne till jobbet och gått ut med hunden. Nu ska tina upp en stund,
sedan diska, skotta snö och försöka knacka bort is från luftvärmepumpen. Innan jag
hämtar henne i eftermiddag ska jag köpa hem lite mat och förbereda middagen.
Efter middagen bär det av till Östergötland igen.
Tomas Ledin i Conventum
evenemang som teatrar och konserter. Har man skött sig kan man få frågan om att
hänga med, som ikväll när Tomas Ledin spelade på Conventum här i Örebro.
Här sitter jag nu med en konjak bredvid pc'n och ska göra min egen recension medan
Ljusaste blå har en kopp te och skriver på sin egen.
Mitt senaste minne av Ledin var oväntat positivt. Kan det ha varit 15 år sedan?
Länge sedan iallafall och det var en varm sommarkväll i slottsruinen i Vadstena.
Var det Badrock, Rocktåget eller Rock runt riket? Minns inte, men det var öl och filtar
i gräset, publik i alla åldrar, ja familjefest helt enkelt.
Den här gången är förutsättningarna liksom namnet på turnén lite annorlunda.
"Våga vägra vinter", jo visst. Det är en riktig jäkla vinter vi tvingades vägra för att ta
oss fram till Conventum. Jag vet inte exakt vad fullsatt betyder där, men jag gissar att
en sådär femtonhundra till hade vintervägrat sig dit ikväll.
Efter en kvart skruvar jag lite på mig. Ledin öppnar mjukt med bara sig själv och några
aukustiska gitarrer på scen. Ballader och plinkande på guror blandat med småkonstigt
mellansnack (han påannonserar "Här kommer den nya tiden" med en historia om livet
efter jordbävningen på Haiti) får mig nästan att ångra att jag följde med. Efter en sådär
fem låtar dras draperiet bakom Ledins rygg bort och puh, där är ju bandet. Visst har
han gjort en och annan ballad som lämpar sig i det lilla formatet, men det är med ett
rejält komp i ryggen och de lite rockigare låtarna han gör sig bäst, inget snack om den
saken.
Medelåldern på publiken är ganska hög, jag gissar runt min egen ålder, kanske rentav
högre och jag tänker att de flesta helt klart är där av en annan anledning än jag själv.
Det råder inget tvivel om att gubben är en folkkär artist och det är väl inte så konstigt.
Han har gjort en och annan låt man känner igen och han tvekar inte att använda dem.
När "Du kan lita på mig" rivs av står nästan alla upp och jag kommer på min egen fot
att stampa lite i takt också.
Nittio procent av Ledins låtar osar sololja, saltvatten och sommarsex. Kanske är det
därför jag gillar en sommarkonsert utomhus (med den där blå från pripps en av låtarna
är så evigt förknippad med) bättre. Men jag ska inte klaga. Ljudet är bra, Ledin själv
ser oförskämt fräsch ut (även om hans långa ben ibland får mig att tänka på Grodan Boll)
och han verkar onekligen trivas som fisken i vattnet där på scen. När vi på nytt vågar
trotsa vintern för att gå tillbaka till bilen har jag faktiskt en ganska varm känsla i magen.
Ledin får betyget klart godkänt av mig.
Noviform del 3
OS-guld?
Jag tror Sverige har vunnit OS-guld i någon gren. Skidskytte?
Gjorde vi inte det häromdagen också?
- Har vi vunnit OS-guld? frågar jag Lasse med nollställd min?
- Du vet inte? Hans ansikte uttrycker något jag tolkar som road skepsis blandat med
en knivsudd hån.
-Nej.
Lasse svarar inte utan fortsätter mot kaffeautomaten, antagligen tror han att jag driver
med honom.
Jag kan på ett sätt önska att jag kunde delta i yran, men det går inte.
Intresset saknas så totalt men jag inser att det är ett litet handikapp.
Får jag parkera på platserna närmast ingången på Maxi nu?
